x
Glasvegas: Godspeed

Glasvegas
Godspeed

En dystopisk värld av droger och gatuprostitution

GAFFA

Album / Go Wow
Utgivning D. 2021.04.02
Recenserad av
Jim Knutsson

Varningsklockorna börjar att ringa när det tog sju år för frontfiguren James Allan från det skotska indiepopbandet Glasvegas att sammanställa ett album helt på egen hand, där två av spåren ska föreställa ljudet utifrån och inifrån en parkerad bil. Men när omslaget är en tydlig blinkning till The Clashs magnum opus London Calling som i sin tur är en blinkning till Elvis Presleys självbetitlade mästerverk, och de två första musikaliska smakproven från Godspeed utlovar samma snillrikhet så börjar jag att tänka om. 

James skickar en nostalgiskt vacker hälsning till sin kusin Kathleen som han växte upp med men sedan tappade kontakten med, för att i nästa stund belysa gatuprostitutionen där den unga flickans kropp liknas vid ett glashus för 1 000 kastade stenar sedan. Den senare mörka tematiken brer ut sig som ett stort svart moln över albumet där en knarkares längtan efter att få leva lite leder till döden, medan dystopisk spoken word-predikan gör intåg som en referens till kultfilmen Trainspottings sarkastiska tal om att välja det trygga kapitalistiska livet över att jaga själen i drogerna. 

"While my needle is gently weeping" är en textrad som cementerar det faktum att James tar referenspunkter från hela populärkulturen och kastar ner i en gryta och rör om. Men det är också detta som blir till helhetens svaghet, där det känns fragmentariskt och rörigt samtidigt som kvaliteten på experimenten åker berg- och dalbana. Detta trots att alla historierna sker på samma natt, precis som solen går ner. Meningslösheten och briljansen och allt däremellan får plats medan James söker och tappar bort och hittar sig själv om vartannat.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA