x
Gojira: Fortitude

Gojira
Fortitude

En jätteödla som trampar ner avverkningsmaskiner

GAFFA

Album / Roadrunner
Utgivning D. 2021.04.30
Recenserad av
Jesper Robild

Metal gror inte i Frankrike. Ett enda mainstream-ryktbart band har landet krystat ur sig i genrens historia. De är inte resultatet av ett hårt liv med kneg på ett sågverk à la UK, nej, bröderna Duplantiers musik är sprungen ur en barndom tätt inpå moder jords underverk. Kanske är det hemligheten bakom framgångarna.

Från att ha varit ett ganska casual Gojira-fan kapitulerar jag under Fortitude. Från omslag till sång och bröl skönjs extra likheter med Mastodon. Det är långt ifrån en plankning, det är en besläktad känsla som frammanas. Ett centralt tema är människans skövling av regnskogen, och kvartetten tar sig an det genom att måla bilder av bortglömda, liansnärjda tempel djupt in i djungeln, ännu vaktade av jättelika statyer av krokodilgudar med tre huvuden och juvelprydda sablar.

På tal om monster – Gojira låter verkligen som sin namne. I Hold On snackar vi en jätteödla som trampar ner avverkningsmaskiner och sveper omkull telefonstolpar med kloförsedda labbar, och i avslutande Grind får han totalt frispel på Jair Bolsonaro. Joe Duplantier hanterar genomgående sin gitarr på ett sätt som inom hårdrocken bara ligger nära Tools Adam Jones. Flageoletter, övertoner, bends och plektrum som dras mot strängar gör att Fortitude låter befolkad av ett gäng vildkatter (New Found), delfiner och gorillor. Alla riff lika kliniskt kalibrerade.

Även Meshuggahs ande spökar, i taktarterna, och Gojira följer samma filosofi. Det är inte knepigt för sakens skull, det har alltid varit så och kommer fortsätta vara så. Men överlag är det ovanligt rakt. Mindre death metal, lite mer melodiskt. Mer organiskt, och mer transcendentalt. Nästan bara fullträffar – fransmän är bäst när det gäller.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA