x
Elliphant: Rocking Horse

Elliphant
Rocking Horse

Stiltje i lugnet efter stormen

GAFFA

Album / Blisseh
Utgivning D. 2021.04.23
Recenserad av
Janne Hallman

Efter flera år av intensivt turnerande och festande och diverse personligt trassel hoppade Elliphant, eller Ellinor Olovsdotter som hon egentligen heter, av musikcirkusen häromåret, köpte hus och blev gravid.

Men i somras, ungefär samtidigt som hennes barn föddes, började hon släppa smakprov från Rocking Horse. Elliphant var tillbaka, men ändå inte. I en intervju med Nöjesguiden säger 35-åringen att hon gjort sig av med Elliphant-karaktären, då den helt enkelt blev för mycket. Den dekadenta och rastlösa partymaskinen hon var när debuten A Good Idea kom 2013 finns inte längre, nu är hon mer mogen och stabil. Lite som lugnet efter stormen.

Och så känner man ofta under lyssningen på hennes fjärde fullängdsalbum. Med hjälp av Mark Rankin, som tidigare producerat Adele och Florence And The Machine, visar Rocking Horse tydligt på en proffsigare och seriösare sida. Det är inte dåligt, men det låter lite stelt och avslaget. 

En hel del påminner om Teddybears tidiga 2000-tal, här finns EDM-vibbar typ Fatboy Slim, och i Could This Be Love har trumkompet snotts rakt av från Cures Close To Me. Så visst svänger det, men på ett ganska mekaniskt och förutsägbart sätt.

Efter ett tag börjar intresset falna och tankarna vandra, vilket inte underlättas av att albumet består av hela 17 spår, och dessutom avslutas med fyra ballader (även om flamencodoftande White Tiger är riktigt lyckad). 

Ibland smäller det till, som i dancehall-ettriga Juice Me, och ösiga electropunktrion All I Know, Emily och Family Tree. Då känns det som naturkraften Elliphant inte åldrats en sekund sen sist. Tråkigt bara att det tillhör undantagen på Rocking Horse.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA