x
Depeche Mode: Black Celebration

Depeche Mode
Black Celebration

KLASSIKERN: En hyllning till mörkret med ett ljus i tunneln

GAFFA

Album / Mute
Utgivning D. 1986.03.17
Recenserad av
Jim Knutsson

De brittiska syntpionjärerna Depeche Mode hade tagit enorma steg från den livsbejakande hitsingeln där de inte kunde få nog, och i mitten av 80-talet såg de istället allt i svart där de skålade i en salut till mörkret. GAFFAs Jim Knutsson skriver om det nu 35 år gamla mästerverket Black Celebration.

Vi får inledningsvis följa med som en fluga på vindrutan där döden är närvarande överallt, och den tidigare glättiga syntpoppen från debutalbumet har slaktats som ett offerlamm på vägen fram till detta totala mörkret. Dödskyssen stannar dock av när en trio av en lustfylld singel, en ifrågasättande pianoballad och en intensiv syntetisk kör gör intåg, där Martin Gore tar över sången som är lika fragil som ett barn i dina armar. Hans mjuka framtoning är ett perfekt komplement till huvudsångaren Dave Gahan som inte inger något förtroende utan snarare låter som att han vill göra illa sin omgivning. Och det menas som en komplimang då Martins mjuka osäkerhet och Daves hårda arrogans tillsammans blir till ett perfekt komplement.

Perverterade pojkar i ett sjukt samhälle

Dave återvänder till micken där han provocerande balanserar på gränsen mellan att vilja skydda en oskuldsfull 15-årig tjej från det sjuka samhället av perverterade pojkar och män som bara är ute efter en sak, till att ha ett egenintresse i henne då han i förbifarten nämner att hon ser bra ut. Martin som har skrivit texten utger sig inte för att enbart vara en ädel riddare utan avslutar med "I know my kind, what goes on in our minds" samtidigt som han fortsätter att fördöma de andra medan han är blind inför att han själv är en del av problemet. Det är med andra ord en musikaliskt tidlös men textmässigt kontroversiell dansgolvsvältare där Daves råa energi och pondus är välbehövlig efter andningspausen. Martin utför ofta en intellektuellt stimulerande striptease inför lyssnarna i sina texter där han bit för bit klär av alla lager av det kassaskåpssäkra skydd som man brukar ha runt sina innersta tankar. Detta på gott och ont, då galenskap är det som ligger närmast genialitet. 

Tänk utanför TV-boxen

Den mästerliga och direkta musiken tar dig i handen och leder dig in i de kalla och atmosfäriska syntlandskapen som framstår som att ligga i gräset på en varm sommaräng på grund av sina givmilda doser av hitmelodier, och det är där och då Martins anförtroende ord blir till en kyss när du är som mest mottaglig. Det enda han begär tillbaka av dig är att du börjar tänka för dig själv och utanför TV-ramarna. "Let me hear you make decisions without your television, let me hear you speaking just for me". Depeche Mode krossar huset som samhället har byggt upp för dig där ny teknik ska hålla dig hemma innanför de trånga åsiktskorridorerna, och istället bygger de ett nytt hem för dig där du uppmanas att gå ut genom dörren och tänka fritt. 

Svaret hittas i vad som inte sägs

Mörkret är inte längre så kallt som det kändes från början, och kroppen börjar dansa till den själfyllda syntetiska musiken. Världen må vara full av ingenting och allt är falskt och bedrägeri, men det gör ingenting så länge din hud är här för mänsklig värme betyder allt. Låtarna må vara klädda i svart och du kanske bildligt talat befinner dig på ett kallt golv istället för på en varm sommaräng men svaret hittas egentligen i vad som inte sägs i texterna. Där dina egna tankar får vandra fritt, och musiken finns där för att tända lågan i dig som kan bränna upp skuggorna som svävar ovanför dig som ett hinder för att våga försöka förändra världen och din egen situation. Den mörka hyllningen lämnar dig nämligen med ett ljus i tunneln där de sår ett frö som du själv ska få vattna. "You can't change the world, but you can change the facts, and when you change the facts, you change points of view, if you change points of view, you may change a vote, and when you change a vote, you may change the world". De inspirerande orden har nu ekat i 35 år och det är dags att förändra världen till en ljusare plats!

gallery_large

"En slägga mot metall och en öm smekning"

Sebastian Hess är skivbolagsbossen på Wonderland Records som slåss mot de onda krafterna av dålig musik, samt en av arrangörerna bakom festivalerna Electronic Summer och Electronic Winter. Han har dessutom i nästan ett decennium varit med och arrangerat några av de största Depeche Mode-festerna inom riket. Det är därför en självklarhet att vilja höra hans tankar och känslor kring ett av bandets många mästerverk!

– Ja, vad säger man om denna platta som kom under åren då man föll som mest pladask för musik? För mig gäller detta för Black Celebration: Depeches absolut bästa album. Depeches ultimata sound och estetik. Depeches bästa singelsläpp från en platta, visst har till exempel Violator också sjukt starka singlar men för mig slår de inte Stripped, A Question Of Lust och A Question Of Time

För Sebastian är Black Celebration den ultimata blandningen av det maskinella, kantiga, hårda soundet och det softa mer känslosamma.

– Det är slägga mot metall och en öm smekning över kinden i en perfekt blandning, säger han och och går in på en "torr betraktelse" till låt:

– Depeche är ju inget band som direkt stått på politiska barrikader, därför gillar jag New Dress extra mycket. En nästan torr betraktelse över hur ytliga företeelser får mer uppmärksamhet än allsköns grymheter och katastrofer runt om i världen.

"Famine horror – millions die
Earthquake terror figures rise
Princess Di is wearing a new dress"

– För mig blir den nästan en uppmaning från Martin L. Gore att "vi måste fan skärpa oss!". 



– I dessa Spotifytider vi lever i har många skivbolag lagt upp album och utökat med till exempel singlarnas b-sidor samt remixer och liveversioner från tiden. Kollar man in Black Celebration (Deluxe), som den utökade utgåvan kallas, är det som en studie i själva essensen av det som formade min musiksmak. Man får då inte bara det fantastiska albumet utan dessutom de två singlarna Shake The Disease och It's Called A Heart som inte släpptes på något vanligt album, man får grymma b-sidorna Flexible och But Not Tonight samt liveversioner. 

För Sebastian innebär det totalt sju låtar (Stripped, It Doesn't Matter Two, A Question Of Time, New Dress, But Not Tonight, Shake The Disease och It's Called A Heart) som han har med på sin lista av absoluta favoritlåtar någonsin.

– Hoppas ni joinar oss i en rejäl Black Celebration när det är möjligt igen!



För att hålla dig uppdaterad angående Sebastians kommande fester:
https://www.facebook.com/depechemodepartygbg

LÄS OCKSÅ: Gustaf Norén blir politiker – ställer upp i kyrkoval


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA