x
Molly Hammar: God Is Lonely Too

Molly Hammar
God Is Lonely Too

När en extrovert sångerska gör en EP om ensamhet

GAFFA

Album / Cosmos
Utgivning D. 2021.04.16
Recenserad av
Johanna Eriksson

Det råder en uppfattning om att Idol skulle vara genvägen in i musikbranschen. På många sätt är det sant. Utan musiktävlingen hade förmodligen folkkära artister som Måns Zelmerlöv, Loreen eller Darin aldrig ens nått vårt medvetande.

Men det finns också anledningar till att hävda motsatsen. De där ”starka sångrösterna” som tenderar att gå långt i tävlingen visar sig inte oofta vara helt visionslösa när de släpps in i en skivstudio. Att lungkapacitet går före artistisk originalitet funkar i Idol-sammanhang, men fungerar allt sämre bortom fredagsfinalerna. Och ofta tystnar dessa kanonröster kort efter säsongens sista avsnitt sänts.

Molly Hammar hade kunnat vara en av dem. Tjejen med pipa, som tilldelades Whitney Houston-låtar och stajlades i galaklänningar. Hon har i efterhand erkänt sig vilsen efter paketeringen av henne som sångdrottning i fläktvind. Att det kanske inte var hon. Att åren efter Idol snarare blev omvägen.

Med den nya EP:n God Is Lonely Too känns Molly äntligen Molly. Den högljudda divan är kvar, men hon sjunger nu om att äga ensamhet till en fräsch radiokanalsvänlig blandning av R&B och pop. Tillsammans skapar det en väldigt åka långt med bil-kompatibel låtsamling. Från den ljusa och flörtiga Friends, till det totala mörkret i Loneliness.

Jag kan inte förklara det, men när introt till Get To Know Me First drar igång – som för övrigt är EP:ns bästa låt – blir jag loj. På ett bra sätt. En efter en dör hjärncellerna i takt med något tropiskt beat, medan Molly och hennes två gästande tjejkompisar Awa och Julie Bergan sjunger något om mimosas, singelliv och sunsets. Konceptet ensamhet känns plötsligt inte så skrämmande längre. Snarare något åtråvärt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA