x
Greta Van Fleet: The Battle At Garden's Gate

Greta Van Fleet
The Battle At Garden's Gate

Musikalisk finess som värmer som sommarsol

GAFFA

Album / Lava
Utgivning D. 2021.04.13
Recenserad av
Jesper Robild

I en underhållande recension av debuten skrev Pitchforks skribent så här: “Greta Van Fleet låter som att de testat gräs exakt en gång, ringt polisen och försökt spela in ett Led Zeppelin-album innan de arresterade sig själva.” Betyg: 16 av 100. Progrockälsklingen Steven Wilson sågade bandet i en dansk podcast, där han landade i något resonemang om att han minsann skördat samma framgång som ung om han bara varit snygg.

Succé och pojkbandifiering sticker i ögonen på förståsigpåare. Greta Van Fleet har också emot sig att de plankar 70-talsband, förkastligt enligt samma gubbar som klagar över att musik var bättre på 70-talet. Kombinationen är visst en garanti för uselhet. Precis som Grammys för bästa rock, om inte vinnaren är en tidigare favorit såklart.

Principiellt dravel ska inte behöva stå i vägen för njutning. Ibland är det skönt att koppla bort omständigheter och sammanhang. Låta sig uppslukas. Bandets andra album är inte rockens räddning. Däremot är det osedvanligt fullt av bra och minnesvärd musik.

Heat Above öppnar med precis lagom dos Rush-inspiration, och klaviatur som mycket riktigt värmer som sommarsol. Efter följer en klassisk berg- och dalbana, med garagerock, olycksbådande Age Of Machine, innerliga peaken Light My Love och gitarrorgiefinalen The Weight Of Dreams. Satan vad grabbarna kan spela, som en mer positivt orienterad gubbe hade sagt. Lagom lättsmält med musikalisk finess. Inte det första småpsykade rockbandet som lyckats med det receptet.

Det som behöver slipas vidare på är lyriken. Med ett koncept baserat på bibeln och parallella universum behövs fler metaforer och vassare observationer än “there are so many people”. Annars vore femman i hamn.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA