x
Fear Factory: Aggression Continuum

Fear Factory
Aggression Continuum

Hållbar energi

GAFFA

Download / Nuclear Blast
Utgivning D. 2021.06.18
Recenserad av
Kristofer Hadodo

Hur ska man tolka ett spår som End Of Line? Skivans sista. Och förmodligen också sångaren Burton C Bells sista. Han har lämnat den amerikanska metal-konstellation två gånger förut och på grund av de senaste årens utdragna varumärkestvist sägs lusten vara förlorad.

Fear Factory grundades i Los Angeles och sedan det stilbildande debutalbumet Soul Of A New Machine släpptes 1992 har gitarristen Dino Cazares likt en maskin levererat åtminstone femtioelva modeller av sitt karakteristiska chugga chugga-riff i låtar om en mörk maskindominerad framtid. Förutom på två släpp då han var tillfälligt avhoppad.

Ytterligare en figur som kommit och gått är producenten, programmeraren och den aldrig fullt officielle medlemmen Rhys Fulber. I slutet av 80-talet var han en väldigt ung hjälpande hand åt syntgruppen Front Line Assembly (där han numera ingår) och med åren har han blivit en profilerad producent åt band som Youth Code, Paradise Lost och Fear Factory. På Aggression Continuum programmerar han två spår, medan fransmannen Damien Rainaud står för den friska produktionen. Men utan en framgångsrik pengainsamling på nätet skulle Fear Factorys tionde skiva aldrig ha blivit av.

Tack vare fansens ovärderliga stöd verkar Bell och Cazares ha skärpt skrivandet. Bells växelvisa rensång och growl har förstås förlorat spänst efter snart 30 år, men vissa resurser finns kvar och lyssnaren naglas fast i både Recode och Disruptor. Musikaliskt är det också riktigt bra på sina ställen; Fuel Injected Suicide Machine, Manufactured Hope och finallåten End Of Line har närapå lika mycket energi som materialet från tidigt 1990-tal.

End Of Line? Nej, jag tror – och hoppas – inte det. Det här är ju fortsatt kul.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA