x
Black Midi: Cavalcade

Black Midi
Cavalcade

Utmattande matterockare söker sin form

GAFFA

Album / Rough Trade
Utgivning D. 2021.05.28
Recenserad av
Janne Hallman

Musikstilen “Black MIDI” såg dagens ljus i Japan runt 2009, och är konstruerad av MIDI-filer som skapar låtar bestående av ett nästan oräkneligt antal noter. Normalt tusentals, men det kan vara flera miljarder. Eller ännu fler. 

Det kanske ger en idé om hur den okonventionella London-kvartetten Black Midi låter. Ynglingarna (som för övrigt möttes på samma musikskola som fostrat Adele och Amy Winehouse) blev ett namn 2019 med Mercury Prize-nominerade debuten Schlagenheim, en platta späckad av avantgardistisk konstrock, friformsjazz och så kallad math rock.  

Och sånt blir det mer av på Cavalcade, där ofta en överdjävlig mängd infall och idéer ska samsas. Ibland blir resultatet gott, eller åtminstone intressant, men oftast är det för ett ovant öra rena mischmaschet av komplexa rytmer, skrikande saxofoner, galopperande bas, hetsiga gitarrstick. 

Alltså, man märker ju att grabbarna är sinnessjukt skickliga på sina instrument, men det är som bekant Yngwie Malmsteen också, och hur kul är han att lyssna på?  

Några låtar är dock hyfsat traditionella, även om vi inte snackar Adele eller Amy. Softa, chanson-aktiga Marlene Dietrich är till och med chockerande normal med Black Midi-mått mätt, medan filmiskt suggestiva Diamond Stuff låter som ett möte mellan Alt-J och Mogwai. Likaså är avslutande Ascending Forth tillräckligt sammanhängande för att behålla greppet under de nära tio minuter den pågår. 

Så visst är Black Midi ganska utmattande, men jag tror att de fortfarande letar efter sin form och när den är funnen kommer deras fanbase att fördubblas.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA