x
Sarah Neufeld: Detritus

Sarah Neufeld
Detritus

Tonsatt färd från födelse till död

GAFFA

Album / One Little Independent
Utgivning D. 2021.05.14
Recenserad av
Janne Hallman

Sarah Neufeld är mest känd som violinisten i Arcade Fire, därefter som medlem i instrumentala barockpopbandet Bell Orchestre, men hon har även gjort två soloalbum. Detritus är hennes tredje, och sannolikt det mest genomarbetade och komplexa.  

Den som hoppats få höra anthems likt Arcade Fires The Suburbs eller Wake Up blir nog besviken, Neufeld solo ligger närmare Bell Orchestras finstämda och intrikata ljudlandskap. Kanadensiskan är mer inriktad på nyklassisk musik än pop, om man säger så.  

Fokus är givetvis på violinen som är ständigt närvarande, ofta loopad i långa böljande toner, alternativt mer intensiva och korthuggna. Hennes röst hörs sällan, och då bara ordlös, svepande, änglalik. 

Det är nog ingen tillfällighet att skivans musikaliska upplägg påminner om hur nånting föds, blommar upp och sedan långsamt vittrar ner och ebbar ut. Neufeld blev nämligen gravid och födde sitt första barn under skapandet av albumet, och hennes känslor inför ett liv som just blivit till och växer mitt framför ögonen verkar uppenbarligen vara en stor influens.  

Albumet börjar smekande med Stories, mjuk som ett uppvaknande en slö söndagsmorgon, eller en soluppgång med löftet om en vacker dag. Nånstans i mitten av skivan blir det hetsigare, särskilt i nio minuter långa Tumble Down The Undecided, som är mer rytmisk, dramatisk och uppfordrande än övrigt material. Sedan lugnar allt ner sig i rofyllda Shed Your Dear Heart och avslutas med den melankoliska titellåten. Som att följa ljudet av födelse och bortgång under 43 minuter. 

Detritus är ett album som man inte bör slölyssna på, utan låta sig sjunka in i dess temposkiftningar mellan stillsam harmoni och mer pulsdrivande sekvenser. Musik för tidiga morgnar eller sena nätter, fast kanske mest för perioden mellan natt och dag.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA