x
Wolf Alice: Blue Weekend

Wolf Alice
Blue Weekend

Dykning förbjuden

GAFFA

Album / Dirty Hit
Utgivning D. 2020.06.04
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

Ingenting emot lättuggad musik där ljudbilden är tänkt att fängsla mer än vad orden berör, men ...
 
Förväntningarna hade väldigt lite att göra med att det senaste albumet tilldelades Mercury Prize, som man skulle kunna misstänka. Ännu mindre byggde förhoppningarna på London-bandets oförglömligt effektfulla närvaro på scen, för sånt kan vara bedrägligt. Det handlade mest om en känsla som kröp fram under andra albumet, Visions Of A Life. Där hintade musiken mot ett spretigare, lösare, oberäkneligt sätt att bygga låtar på. Som på sju minuter långa titelspåret, eller på deras kanske största hit Don’t Delete The Kisses – en poetisk historia där sångerskan Ellie Rowsell förkroppsligar en skamlös flört.
 
Istället låter Blue Weekend säkrare än någonsin. Särskilt i texten, som för rättvisans skull aldrig har varit något som bandet lutat sig mot så mycket. Ibland är det dock svårt att ignorera. Även när bandet slår på hårdrockstrumman som på Smile med texten "I wear my feelings on my sleeve, I suggested it / It serves me better than to swallow in a sedative / I am what I am and I'm good at it / And you don't like me, well that isn't fucking relevant". Enkelt och bra var kanske tanken, men var det också tänkt som en låt som skulle passa perfekt till reklamen för en ny edgy Hyundai-sedan?
 
Värst är det när det blir så. När det låter som Beach House för Rix FM på delar av Lipstick On The Glass, och när det låter som Cigarettes After Sex för pietister på första halvan av How Can I Make It OK?
 
Bäst är ändå den finpolerade, välgenomtänkta, urrena produktionen. Det går att nöja sig med den och flyta med. Bli däremot inte besviken om du dyker ner för att söka efter något djupare och inte hittar mycket på havsbotten.

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA