x
Sabina Ddumba: The Forgotten Ones

Sabina Ddumba
The Forgotten Ones

Flyger sent men högt

GAFFA

Album / Warner
Utgivning D. 2021.06.18
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

Du har säkert hört talas om ett topptungt album. Ibland händer det när artister vill sparka in dörren till en ny era i deras musikaliska karriär och gör det genom att lägga deras bästa kort först på en efterlängtad utgivning. Medvetet eller inte får de skivans sista delar – oftast de delar de inte ville slänga men borde – att kännas förglömliga. Men har du hört ett toppsvagt album?

Det är inte förrän spår sex som Sabina Ddumbas mest tilltalande talanger verkligen blomstrar. Och när hon viker ut popvingarna ordentligt flyger hon högt och självsäkert. Då säger hennes ton "I’ve got this" oavsett situationen hon sjunger om, och stämningen i varje låt börjar smitta av sig en "you’ve got this".

I början är det som att lyssna på en helt annan Sabina. En artist som på en låt som No One Compares gillar koncept mer än genomföranden. Texten är som att lyssna på en mindmap över konceptet av att ha haft en relation med någon som är oersättlig. Istället för att vara som texten som är resultatet av en sån mindmap alltså. 

Idéerna i de första låtarna upprepas som i en synonymordbok och det mesta haltar över sig självt och är på väg att rasa ihop. Tills vi kommer till Damn Good Woman. En pur och ren dans-bop. Där och på Coast blir allt svärmiskt medan man samtidigt aldrig tillåts glömma vilken röst hon (och Cherrie!) bär på.

Introt och outrot är tänkt som en in- och utgång i världen som Sabina och hennes gäster skapar, men tyvärr finns inget som håller ihop kollaget för att det ska kännas så. Låtarna har så pass fristående sound och oberoende känslolägen, men det gör inget när de är så bra som Blow My Mind.

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA