x
Jungle: Loving In Stereo

Jungle
Loving In Stereo

Om benzo kunde sjunga i falsett

GAFFA

Album / Caiola
Utgivning D. 2021.08.13
Recenserad av
Johanna Eriksson

33 månader. Längre än så var inte världens genom tiderna mest kända nattklubb öppen. När Studio 54:s delägare Ian Schrager i Vanity Fair får frågan om klubbens galnaste historia, återger han en anekdot om exploderande kroppsvätskor så riskfylld att den inte går att sätta i print.

Det finns flera paralleller mellan Studio 54 och det brittiska funkkollektivet Jungles nya album. Skivans första låt, Dry Your Tears, är som att stå i garderoben till klubben. Den tar en varsamt i handen, ger löften om att från och med nu väntar 37 minuter totalt fria från väckarklockor och fönsterkuvert. Hela tiden på det signifikativt Jungle-falsettiga sättet att sjunga, inte långt ifrån Bee Gees, som kan punktera vilken ångest som helst.

Men liksom allt annat storslaget, riskerar Jungle att brinna starkt men kort. För Loving In Stereo är – i relation till de två megahyllade förlagorna – ibland som att vara kvar i Studio 54:s tomma lokaler. Det känns exklusivt att vara där. Men jag letar efter något nytt, något som sticker ut från det generellt bedövande groovet. Visst är de givna singlarna Keep Moving och Talk About It hits, men inte hits i den kaliber jag vill tro att Jungle faktiskt sitter på.

Låtar som Romeo och Goodbye My Love, däremot, skänker hopp om att gruppen går ett annat öde till mötes. Till skillnad från tidigare album gästas här låtarna av artistkollegorna Bas och Priya Ragu och utan förvarning är vi i ett annat decennium. Tidigt 2000-tal? Mattafix och Titiyo? Discokulor har bytts ut mot strobes. Vinyl mot CD.

Plötsligt vet jag inte vad jag lyssnar på längre men jag vet att jag älskar det.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA