x
Foo Fighters: Hail Satin

Foo Fighters
Hail Satin

Kompetent men onödig karaokekväll, förstörd av inklämd filler

GAFFA

Album / RCA
Utgivning D. 2021.07.17
Recenserad av
Andreas Trella

I slutet av juni stod det från ingenstans – och egentligen helt oönskat – klart att Foo Fighters i och med Record Store Day för ett albumsläpp skulle byta namn till Dee Gees, och därmed släppa bandets första discoplatta. På papper inte alls en så knasig idé trots allt, med tanke på hur exempelvis Arcade Fire lyckats ta sig an denna riktning mer än galant. 

Dee Gees Hail Satin består av fyra Bee Gees-covers, en Andy Gibb-cover och fem stycken live-versioner från Foo Fighters album Medicine At Midnight. Så därav blir detta disco-projekt direkt extremt splittrat som ett konkret album. 

De första fem discodängorna låter objektivt väldigt bra och har en fantastiskt snygg produktion som får dem att ljuda som köttigare versioner av originalen. Men på gott och ont har Dee Gees valt att låta allt för likt originalen. Och med det sagt finns det inte mycket nytt att hämta här. 

Det är emellertid ytterst imponerande att Grohl så stabilt lyckats rekonstruera en så pass stabil och proffsig falsett. Men även om boysen gör detta mycket bra och proffsigt är summa summarum att Dee Gees inte är annat än Foo Fighters på karaokeklubb.

De fem inkluuderade live-låtarna från Medicine At Midnight känns i sin tur bara som något som slängts in för att plattan inte bara skulle bli en EP. Inte nog med att det konceptuellt demolerar helheten av vad Hail Satin ju skulle vara, men faktum är att dessa live-versioner dessutom känns lama, rent ut sagt.

Framför allt då de spelats in live i studio utan publik, och helt tycks sakna den där nerven som just en liveplatta bör innehålla. Låtarna känns mer som repetioner till en turné än någonting annat. Och framför allt något som ÖVERHUVUDTAGET INTE hör hemma på en “discoplatta”.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA