x
Nick Broomfield: Last Man Standing: Suge Knight And The Murders Of Biggie & Tupac

Nick Broomfield
Last Man Standing: Suge Knight And The Murders Of Biggie & Tupac

Fascinerande och tragisk gangsterrap-historia utan några nya svar

GAFFA

Film /
Utgivning D. 2021.08.12
Recenserad av
Jim Knutsson

Redan 2002 sade sig filmaren Nick Broomfield veta sanningen bakom morden på rapparna Biggie & Tupac vilket han presenterade i en dokumentärfilm döpt efter dem. 19 år senare är han nu tillbaka med en uppföljare med den onödigt långa titeln Last Man Standing: Suge Knight And The Murders Of Biggie & Tupac. Det är som att han redan där vet att han inte har så mycket nytt att komma med angående de ouppklarade mordfallen. Även om han hävdar att det är just det han har, nu när skivmogulen från Death Row Records, Suge Knight, har fått 28 års fängelse efter att ha kört ihjäl skivbolagsgrundaren av Heavyweight Records, Terry Parker. Personer i artisternas närhet sägs nu våga träda fram på grund av detta och berätta saker de aldrig tidigare har gjort.

De flesta känner vid det här laget till historien om öst- och västkustens rapkrig mellan skivbolagsbossarna Puff Daddy respektive Suge Knight och deras artister. Det hela började när Tupac och Biggies vänskapsrelation fick sig en törn då Tupac blev skjuten och hamnade i fängelse på grund av en våldtäktsanklagelse. Biggie ansågs känna till vilka som låg bakom det, men höll tyst vilket fick Tupac att brinna inombords under sin fängelsevistelse. När han kom ut gjorde han det i händerna på Suge Knight och det västkust-bördiga Death Row Records. Ett skivbolag som styrdes med järnhand av vad som mer kunde liknas vid en gangster än en affärsman, med gängmedlemmar i överflöd som arbetade för honom. 

Hämnden skulle ta sig i att Tupac påstod sig ha haft sex med Biggies fru Faith Evans när han spelade in musik med henne. Sedan eskalerade det hela där de båda kriminella gängen Bloods och Crips blandades in. Tupac som ville visa sin tillhörighet till Bloods attackerade Crips-tillhörande Orlando Anderson i en lobby. Senare samma kväll sköts Tupac ihjäl, och ett halvår efter det sköts Biggie ihjäl när han befann sig på västkusten.

Dokumentären kommer med antydningar om vem som sköt vem, om att polisen i Los Angeles var korrupt och inblandad, men allt är rena spekulationer som har hörts ända sedan morden i mitten av 90-talet. Den är berättad i klassiskt oengagerande intervjuformat som känns daterat, och morden som antagligen kommer förbli ouppklarade får istället stå som en symbol för toppen av ett isberg. Människor dog i ett självdestruktivt beteende grundat i fattigdom samtidigt som askungesagan Death Row Records rikedom och framgång försvann vid midnatt. Kvar är bara ändlösa mord mellan rivaliserande gäng och långa fängelsevistelser i bästa fall. 

Som vanligt är det inte generalerna som dör utan fotfolket och teorin om att polisen styr gatan som dess största gäng lyfts i filmen. Kopplingen kan dras till när Tupacs livvakt avslöjar rapstjärnans sista ord: "I can't breathe".



Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA