x
En ödmjuk begåvning som njuter av att vara tillbaka

The Tallest Man On Earth, Boulebar Haga, Stockholm

En ödmjuk begåvning som njuter av att vara tillbaka

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

Kristian Matsson är så oerhört lycklig över att äntligen få spela sina americana-influerade folksånger för en publik igen. Gång på gång påpekar han detta; rädslan att bli bortglömd av fansen, att han kanske aldrig igen skulle få hålla på med det han älskar mest, utan vara dömd till ett konsertfritt liv på sin gård i Gagnef.  

Efter kvällens första låt, den lätt morbida The Garden, utbrister han “Jag är så glad att ni är kvar!” med lika mycket hetta som ödmjukhet. Men en sådan urbota begåvning som The Tallest Man On Earth (som ju är Matssons artistnamn) försvinner knappast ur medvetandet för de som drabbats av hans lågmält intensiva musikberättelser.  

Och har man sett honom live nån gång glömmer man inte det heller. Mannen formligen sprutar av energi och kan bara sitta still (även om det är med nöd och näppe) när han sätter sig vid pianot och spelar No Leaving Now.  

Men i övrigt har han gitarren i högsta hugg och rör sig småhukande fram och tillbaka, vrider och vänder på sig som om det vore ett gympass, och sprätter iväg toner och riff till höger och vänster. 

Att han är helt ensam på scenen tänker man inte på, det är hela tiden spännande och gripande, och man fascineras gång på gång hur en person kan låta så mycket och göra ännu mer med en gitarr. Smart är det också att han varvar mellan akustiska och elektriska gitarrer, för att inte tala om när han plockar fram banjon (som han kallar för sopkvast) i Somewhere In The Mountains, Somewhere In New York

Och som om spelglädjen inte syntes tillräckligt hoppar han i slutet av Love Is All ner från scenen och avslutar låten med att lyckligt falla omkull i gräset framför de allt mer exalterade åhörarna, utspridda i klungor på filtar på corona-behörigt avstånd från varandra. 

Kvällen utvecklar sig till en perfekt avslutning på konsertsommaren på det nya spelstället i Hagaparken, i en pittoresk miljö med lummiga träd och sjöutsikt. Och att sommaren börjar ge sig märks också ju längre kvällen pågår, det blir rätt kyligt och allt fler drar på sig jackor och mössor.  

Men Matssons musik värmer bra, och han är väldigt bjussig med den, över 20 låtar blir det, bland annat oväntade covers av Eva Dahlgrens Ängeln I Rummet och Dolly Partons I Will Always Love You (även om just den inte hör till det bästa han tolkat).  

Och när han mot slutet spelar The Dreamer dansar några par tryckare fast man inte får det, och det blir välförtjänt stående ovationer när Matsson efter tre extranummer tackar för sig. Självklart ställer även jag mig upp, fattas bara en sån här speciell afton!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA