x
En spelning som känns rakt in i hjärtat

Karakou, Nomad

En spelning som känns rakt in i hjärtat

Recenserad av Johanna Eriksson | GAFFA

När Kent la ner för fem år sedan satte ett litet geni ihop de mest förekommande orden i alla Kentlåtar. Med de orden gick det att formulera meningen ”Jag är en som du”.

Det är inte Kent som står på scenen på Nomad ikväll. På många sätt är det verkligen inte det. Uppsalabandet Karakous bekymmerslösa mingel bland publiken innan spelning känns ljusår från hemlighetsmakerikungarna från Eskilstuna. Och de färgglada vimplarna längs scenkanten långt ifrån nattsvarta backdrops. Kanske är det taskigt att ens jämföra. Men det finns något ömmande hungrigt i Karakou, starkt förankrat i det unga Kent, som gör det svårt att förbise. Stora drömmar under snusläppar och slitna sneakers.

Livemusiken är som på skivorna. Egentligen är hela spelningen ett enda långt underbart synt-runk. Ljudlöst glider melodierna in i varandra med avbrott för några lågmälda låtar som snarare är visor än sånger. Publiken vaggar instämmande med.

Bandet är fåordiga mellan låtarna. Men när de väl pratar är det charmigt sladdrigt. Innan Oftast berättar Sebastian, sångare i bandet, att låten är skriven till en tjej han träffade för tre år sedan. En kärlekslåt. Några sånger senare rättar han sig och förklarar att det ju var Johan och Sofia Kyrka han menade och drar kärleksförklaringen en gång till. Flämtandet några rader bak, kanske från hon låtarna handlar om, vittnar om att misstaget är helt okej.

Framför allt har de något i blicken. När de sjunger om att nästan dö på ett köksgolv i väntan på ett meddelande så vet de att de tittar på någon som gjort precis detsamma. Någon som också har tillbett telefoner och förlorat hoppet. De ser på ett hav av människor som alla koketterat om att vi också skulle vara en del av Klubb 27, bara vi gjort något mer storslaget av våra liv. Fått våra hjärtan krossade. Känt oss trängda i en småstad.

Jag vet inte hur meningen hade blivit om man satt ihop alla ord för Karakous låtar. Men det känns som det också hade handlat om att ”de är som oss”.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA