x
Kanye West: Donda

Kanye West
Donda

Men har du provat magiskt tänkande?

GAFFA

Album / Def Jam
Utgivning D. 2021.08.29
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

Någonstans efter den andra lyssningsfesten visade sig jakten efter ett huvudmotiv i musiken vara för svår, till och med för Kanye. Det sköts från den ena och andra höften, men träffar på det evigt fladdrande målet blev få. På arenascenen i Atlanta, sannolikt strax innan den sista tafatta armhävningen, blev det nog klart för honom att vissa av oss visste att han visste. Att allt det här handlar som vanligt om honom, inte om Donda West. 

Och att till och med det – ett själviskt uttryck – aldrig kunde mätas upp till musikhistoriens kanske mest fullständiga kärleksbrev till megalomanin, Yeezus. Inte med en till genialisk gästartist, inte med producenten Mike Deans helande krafter och framför allt inte med den till synes oärliga halvfärdiga performancekonsten.

Albumet bytte namn, presidentkampanjer förlorades, och hårddiskar översvämmades med läckta låtsnuttar. När det väl kommer ut på ett officiellt sätt (om än inte fullt godkänt av artisten själv tydligen) är Donda inte mästerverket som allt skulle ha kulminerat i. Det är en censurerad version, inte bara för artister som Fivio Foreign som verkar ha missat mejlet, utan även för Kanye som konstigt nog på till exempel OK OK verkar glömma att evangelierna säger att Jesus inte gillar n-ordet. På sina 27 spår – vissa till stor del upprepade – är det här dessutom en tveksam antites till teorin bakom de muskulösa albumen med minimalt kroppsfett, som Daytona och Kids See Ghosts.

Även de mest himmelska stunderna är belamrade med apati-framkallande ljud. Det sorgligaste är att inse att dalarna oftast kommer när Kanye försöker rappa – flämtande, ofokuserad, och en dunkel skugga av sitt poetiska jag. Värst på Off The Grid och Heaven And Hell. De närmast religiösa uppenbarelserna sker istället via surrogat med hjälp av KayCyy, Vory och Roddy Ricch.

Andra stunder är gästerna lika osäkra som oss lyssnare på vad uppgiften går ut på. Har Conway The Machine någonsin levererat en mer förvirrad vers än vad han gör på Keep My Spirit Alive? Kanyes förmåga att tygla exceptionella artister till ett gemensamt kall har även den passerat zenit. Men solen går väl alltid upp igen.

Snart återföds guden med ett verk som inte behöver försvaras av lika mycket akrobatik och magiskt tänkande, och där man inte behöver spå ett påhittat tema som aldrig fanns från början.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA