x
Kacey Musgraves: Star-Crossed

Kacey Musgraves
Star-Crossed

Värdig uppföljare som närmar sig modern pop

GAFFA

Album / Universal
Utgivning D. 2021.09.10
Recenserad av
Simon Lundberg

Att ge ut ett universellt hyllat album kan vara en artists största dröm. En nål i hatten. Sen kan det också vara en komplett mardröm. Förväntningarna är massiva och minsta lilla förändring kan få kritiker, och fans, att rynka på näsan. 2018 släppte Kacey Musgraves Golden Hour som hyllades för att ha tagit countrymusiken in i ett nytt universum med genreöverskridande influenser – och framför allt sin råa, ärliga framtoning.

Givetvis är förväntningarna på uppföljaren massiva. En skilsmässa, en pandemi och en hel del själsökande senare är den äntligen här. Och visst känns den Kacey från 2018 igen, men leken med genrer har tagits vidare ett snäpp. Kanske till och med att produktionen andas mer kommersiell pop än tidigare, vilket i min bok fungerar utmärkt för det mesta. 

Röstproduktionen känns väldigt samtida. I Cherry Blossom är reverb en favorit, och countrylåten som maskeras som alternativ indie känns helt rätt. En annan intressant produktion är If This Was A Movie ... som verkligen känns som alla alternativa 90-talsdyrkares våta dröm. Notera flangern, ni som vet ni vet. Den återkommer i utstickande discolåten There Is A Light som är sjukt härligt retromodern med 70-taliga flöjter gift med robotiska röstförvrängningar.

Låtarna är fortsatt ärliga och har inspirerats av grekiska tragedier och shakespearianska livsöden. Det är snyggt framlagt och kan med lite tongue-in-cheek härledas till klassisk countrytematik, speciellt i Good Wife där Kacey ber om att få vara en “bra fru till sin man” sjunget över en del autotune. Givetvis taget med en nypa salt. Titelspåret som inleder är också starkt med Nancy Sinatra-sofistikerade gitarrer lagda över moderna psykedeliskt doftande beats.

Det 15 spår långa albumet bjuder på vacker countrypop och alt-rock som kan liknas vid Taylor Swift, Olivia Rodrigo eller Lana Del Rey, men också ikoner som Dolly Parton och som nämnt tidigare Sinatra. Modernt, men retro. Lugnt och harmoniskt, men med en dramatisk underton. Mycket är otroligt bra, men en del är mer godkänd skåpmat.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA