x
Duran Duran: Future Past

Duran Duran
Future Past

Desperata gubbars försök att hänga med i nutiden

GAFFA

Album / BMG
Utgivning D. 2021.10.22
Recenserad av
Janne Hallman

Skivans titel är minst sagt en konkret beskrivning av innehållet och produktionen. De åldrade synträvarna har på sitt 15:e album samarbetat med andra seniorer som legendariske producenten Giorgio Moroder (som Duran Duran har haft som inspirationskälla redan innan de släppte sitt debutalbum), Blurs gitarrist Graham Coxon och Bowies pianist Mike Garson. 

Men de har också anlitat framtidshopp som vår svenska popprinsessa Tove Lo, japanska discopunkarna Chai och UK drill-rapparen Ivorian Doll. Därtill nåt mittemellan också, i form av pålitlige hitmakaren Mark Ronson och houseproducenten Erol Alkan.  

Men som det så ofta blir med många kockar inblandade så är resultatet ganska blaskigt och utan karaktär. Simon Le Bons röst håller fortfarande, men låtarna är på tok för intetsägande och passerar förbi utan att göra nåt intryck. Titellåten är ett riktigt bottennapp, en gapig och svulstig syntballad som knappt hade platsat i Melodifestivalen.  

Några spår är ändå rätt okej, bland annat Beautiful Lies, som har Moroders typiska pulserande, analoga sequencer-sound som han patenterade på Donna Summers monumentala discohit I Feel Love. Chais energiska inhopp på Casio-poppiga More Joy! är rätt uppfriskande, liksom den filmiska Wing, som Ronson strösslat sitt stjärnstoft över.

Däremot känns Ivorian Dolls och Tove Los medverkan på Hammerhead respektive Give It All Up mest som några trötta gubbars desperata ansträngningar att visa omgivningen att de fortfarande hänger med. Istället är det såna misslyckade försök som gör att Future Past och Duran Duran själva känns mycket mer dåtid än framtid.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA