x
Running Wild: Blood On Blood

Running Wild
Blood On Blood

Med musköterna laddade till max

GAFFA

Album / Steamhammer
Utgivning D. 2021.10.29
Recenserad av
Jesper Robild

Om vi navigerar på subgenrernas hav via rymliga bukter som heavy, thrash och death är det fortfarande en lång resa kvar till den supernischade fjord som upptäcktes av “Rock ’n’ Rolf” Kasparek. Få band har ens försökt segla till den sedan Running Wild släppte Under Jolly Roger 1987. Det gäller alltså piratmetal. Gör er redo för fler metaforer.

2009 gjorde bandet en avskedsspelning på Wacken Open Air. Bara några år senare insåg Kapten Kasparek sitt misstag. Blood On Blood följer de tre comeback-albumen Shadowmaker, Resilient och Rapid Foray. Vi talar om en genuin återförening.

Running Wilds, eller ja, Kaspareks största bedrift har alltid varit att göra musik som verkligen låter som vilda sjörövare på plundringståg över de sju haven. Helt utan att förlita sig på tonala stereotyper som ligger nära till hands, som irländsk folkmusik. Han är också kusligt bra på att konservera sitt sound och skydda det mot minsta trend. Den överdubbade sången slår följe med ärketyska (tänk Accept) sågklingor till gitarrer som skär som förgyllda huggare. Blood On Blood avviker inte det minsta från formeln och materialet är snäppet vassare än allt annat släppt efter återkomsten.

Titelspåret, Wings Of Fire, Diamonds & Pearls och Crossing The Blades är så klassisk Running Wild det bara är möjligt 2021, drivna av dubbeltramp och melodier som glimrar likt dubloner. I The Shellback återvänder de till mästerverket Black Hand Inn och finalen The Iron Times (1618–1648) är en helt strålande heavy metal-seglats mot solnedgången. Krutet blandas blott ut smått med en tveksam ballad och den obegripliga Wild, Wild Nights. Låtar om galej på klubben gör Kasparek bäst i att lämna till arvtagarna Alestorm.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA