x
Bob Dylan: Springtime In New York: The Bootleg Series Vol. 16 / 1980–1985

Bob Dylan
Springtime In New York: The Bootleg Series Vol. 16 / 1980–1985

En musikalisk Aladdinask

GAFFA

Album / Columbia
Utgivning D. 2021.09.17
Recenserad av
Ieva Kisieliute

För ett halvt liv sedan bodde jag granne med en Dylanfantast. Det gick rykten om att han ägde samtliga Dylanalbum men att han bara lyssnade på de tidiga skivorna. Från och med Nashville Skylines hade det gått utför, ansåg han. Att bo granne med en fundamentalist under de mest formativa åren har haft motsatt effekt på mig. Det får mig att vilja uppskatta de tidiga 80-talsskivorna extra mycket. Att älska det som de andra hatar, som den numera bortplockade körsbärslikörpralinen i Aladdinasken. 

Springtime In New York består mestadels av låtar som gallrats bort i arbetet med Shot Of Love, Infidels och Empire Burlesque, men innehåller även alternativa versioner av tidigare utgivna låtar från dessa skivor. Öppningsspåret Angelina skapar förväntningar på en lågmäld, bluesig skiva, men de spräcks direkt när låten avlöses av den 80-talscoola Need A Woman. Don’t Ever Take Yourself Away och Tell Me hade lika gärna kunnat vara skrivna i Brill Building. Fur Slippers hade platsat i en valfri bröderna Cohen-rulle. Till det, enstaka bibelreferenser från Dylans religiösa period och heartlandinfluenser som har sin grund i samarbetet med E-Street Band. Det är spretigt, men det får det lov att vara när det inte var meningen att de här låtarna överhuvudtaget skulle få se dagens ljus.

Det 16:e albumet i bootlegserien är en musikalisk Aladdinask som innehåller något för alla smaker, utom möjligen för min gamla granne. Bästa spåret är ändå den alternativa versionen av I And I, där Mark Knopflers gitarrer kompletteras av vemodiga orgelslingor. Det är den här skivans motsvarighet till körsbärslikör.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA