x
Volbeat: Servant Of The Mind

Volbeat
Servant Of The Mind

Högljudd rock i kvavt omklädningsrum

GAFFA

Download / Volbeat
Utgivning D. 2021.12.03
Recenserad av
Kristofer Hadodo

Att kalla Danmarks största hårdrockexport för Metallica Light är nu ett hundra procent legitimt. Köttiga riff som vandrar längs Lars Ulrich-minnande rytmer, gärna i ett hanterbart midtempo, och massor av adderade suffix i texterna som till exempel stones-öh, sign-ah, to-eh, low-uh, you-öh, worry-äh – precis, exakt som James Hetfield – är svårt att kalla för eget. I den genuint thrashiga Say No More är Volbeat ganska övertygande, men mestadels finns det redan ett original.

Som alternativ till hårdrocken hämtar Volbeat inspiration från en generös pallett. Förutom rockabilly, stoner och punk, vad sägs om klämkäcka dansbandstakter (Wait A Minute My Girl) och Misfits-blinkningar (The Devil Rages On). Ja, man känner definitivt igen sig i det högljudda uttrycket.

Produktionsmässigt är det fläskigt, rökigt och blötljummet, ungefär som en omklädningsrum med en alldeles för varm bastu och ett alldeles för dåligt ventilationssystem. Vad gäller sången så verkar det finnas en strängt kontrollerande kompressor i studion – Michael Poulsen verkar inte få något spelrum att ta en millimeter högre eller lägre ton, utan ska hela tiden pressas till det högst tillåtna taket. Om han inte känner sig ansträngd, så gör garanterat lyssnaren det. Skönt då att kvartetten tar till det nygamla knepet att bjuda på duetter. Dessvärre känns sångkamraten Stine Bramsen från Alphabeat inte helt harmonisk i Dagen Før, trots att hon för första gången får yla på danska.

Det åttonde albumet tog tre månader att skapa. Snabba ryck för Volbeat som tidigare arbetat i drygt två år per giv. Det ger förstås en del spontanitet och energi, men kanske borde bandet tagit ett kliv bak, funderat på sin bedrift och putsat på ett par viktiga detaljer. Melodierna är solida, men variation och egen identitet skulle göra gott.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA