x
Markus Krunegård: Kemtvätten

Markus Krunegård
Kemtvätten

Toppen om du gillar rocken

GAFFA

Album / Universal
Utgivning D. 2021.11.05
Recenserad av
Janne Hallman

Äntligen gör Markus Krunegård rock igen. Ja, kanske inte hård rock, men det är mer och fler gitarrer än på många år. Man får nog gå tillbaka till 2009 och Lev Som En Gris, Dö Som En Hund för att uppleva lika febriga låtar. 

Den plattan var för övrigt, liksom Kemtvätten, en syskonplatta till en väldigt mycket poppigare skiva. Vårsläppet Tutti Frutti är det mest kommersiella och lättlyssnade Norrköpingssonen presenterat, och även om det sällan blir några bottennapp när det gäller Krunegård fäste den plattan inte lika bra som tidigare alster. Med risk för att låta lastgammal – electropoplåtar med vocodersång är inte den Krunegård jag vill höra. 

Så när han brakar igång med Rockin’ In A Free World är det en känsla av befrielse och eufori att höra distad röst, brötiga gitarrer och en sångare som inte låtit lika taggad sen hobbyprojektet Hets. Själva låten är dock inte en hommage till Neil Young-klassikern; här handlar det om att man gett sitt liv till rock’n’roll, och varken kan eller vill vara utan allt det innebär. 

Lite samma sak handlar Etta Sitta Längst Fram om, där det slitiga turnélivet beskrivs pricksäkert. För en som inte lirat själv framstår det som obegripligt varför de flesta band ens funderar på att fortsätta harva.  

Men sådan är rockens kraft, på gott och ont. Nu är inte Krunegård längre i den sitsen, folk fyller ju ställena han uppträder, men det är alltid bra att komma ihåg varifrån man kommer. 

Och med underbart My Bloody Valentine-aktiga gitarrväggar avslutas Kemtvätten med den närmare tio minuter långa Jag Gör Mitt Bästa Jag Lovar, en inte helt smickrande uppgörelse eller sammanräkning av rocklivet so far.

Ändå känner jag att jag aldrig varit så nära att starta ett eget band som nu. Ty sådan är rockens kraft när den är som bäst.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA