x
Genialitet i motvind

Erki Pärnoja, Viva Sounds 2021

Genialitet i motvind

Recenserad av Alex Pettersson | GAFFA

Det är inte helt enkelt att via skriftspråk förklara hur estniska Erki Pärnojas musik egentligen låter. Även om de filmiska ljudlandskapen, byggda mestadels med gitarrernas hjälp, flyter omkring i öronen och skapar atmosfärisk stämning finns samtidigt något slags känsla av låtfokus. Visst skapar avsaknaden av sång en lockelse att kalla det för instrumental postrock men Erkis musik låter samtidigt så långt ifrån band som Mogwai eller Godspeed You! Black Emperor att det varit direkt felaktigt. Man får nog i såna fall tänka mer Efterklang eller möjligtvis Sigur Rós, men för att verkligen gå till botten med musiken är det lättast – som alltid annars – att låta de egna öronen avgöra. 

Fyrens Ölkafé (tidigare Bengans Kafé) har den senaste tiden satsat lite mer på sin livescen som nu verkligen börjar bli något att ta på allvar. Även om det låter väldigt bra från Erkis gitarr så skapar ett kabelglapp att det till en början endast kommer ljud från halva PA-systemet. Och även om många nog inte reagerar på detta till en början så får de sig nog däremot en smärre chock när ljudet helt plötsligt återhämtar sig och blir i princip dubbelt så högt.

Kvällen till ära bjuder Erki på en blandad kompott bestående av avskalade versioner av sina olika musikaliska projekt. Loop-pedalen är det tyngsta vapnet och med hjälp av den hittar han och hans gitarr både smarta och intressanta lösningar för att kompensera för avsaknaden av den mer orkestrala varianten hans inspelade musik utgörs av. Det är närmast häpnadsväckande hur mycket denna begåvning lyckas krama ut sin gitarr.

Tyvärr ska det visa sig bli en mindre kamp att helt flyta med i Erkis förtrollande gitarrlandskap då stora delar av publiken både pratar högt och till och med skrattar ljudligt, något som lär vara mindre kul för någon som står ensam på en scen med endast en elgitarr att gömma sig bakom. 

Som tur är lugnar de ganska respektlösa gästerna slutligen ner sig och avslutande Late August vaggar in en i ett nästan trance-liknande tillstånd. Slutresultatet blir således faktiskt helt enastående och om utomstående faktorer bara hade blåst lite mer i Erkis Pärnojas riktning hade spelningen varit uppe på de högsta betygen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA