x
I en klass för sig

The Hives, Avicii Arena, Stockholm

I en klass för sig

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

The Hives är en levande paradox. Det känns som att bandet har funnits i evigheter (de startade 1993 för att vara exakt), samtidigt som de uppträder och framträder som unga, energiska spolingar. Hur är det möjligt att efter nästan 30 år på scenen fortfarande vara i en klass för sig? 

Särskilt Howlin’ Pelle Almqvist ser oförskämt fräsch ut. Som om han sover i Michael Jacksons syrgastält, nedsänkt i ett badkar med formalin. Han hoppar och skuttar runt, kastar sig ut i publiken, svingar mikrofonen som en lasso, uppviglar och dompterar åhörarna som en mix av präst och cirkusdirektör. 

Det kulminerar i extranumret Tick Tick Boom, där Pelle delar upp publikhavet som den rock’n’roll-Moses han är och traskar hela vägen ut till mitten av arenan. Där förmår han de allra flesta att sätta sig ner, bara för att få alla att explodera när låten tar fart igen. 

Sen är Pelle ju även en komisk tour de force och vräker ut sig den ena one-linern efter den andra. Han säger åt publiken att passa på att njuta de sista 48 timmarna av frihet innan allt stängs ner igen nästa vecka, och berättar med illa dold stolthet att för 21 år sedan var The Hives förband till The Hellacopters, men på Globen är läget det omvända.

Tyvärr så har The Hives figurerat mer i media för sin ekonomi än för sin musik de senaste åren, och en ny skiva har dröjt. Senaste var 2012, men under pandemin har det tydligen skrivits 60-talet låtar, så nu har bandet istället problemet att välja vilka som ska vara med på den kommande skivan.

Frågan är om nån av låtarna kommer hålla samma kvalitet som bandets klassiker Main Offender och Hate To Say I Told You So från genombrottsplattan Veni Vidi Vicious (2000), eller uppföljaren Tyrannosaurus Hives (2004), som stoltserar med käftsmällarna Walk Idiot Walk och Two-Timing Touch And Broken Bones. De nyaste låtarna vi bjuds på under aftonen, Good Samaritan och Paint A Picture, har ju inte alls samma pondus och kick som hitsen från förr. 

Nåväl, i väntan på albumet så är det bara att röja loss till bandet när de får och kan spela live, för på scen är de fortfarande ett av landets bästa och mest underhållande rockband, vilket de visade med emfas – ännu en gång.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA