x
Elvis Costello & The Imposters: The Boy Named If

Elvis Costello & The Imposters
The Boy Named If

Vittnar om ett låtskrivande på sparlåga

GAFFA

Album / EMI
Utgivning D. 2022.01.14
Recenserad av
Jonas Appelqvist

Latsidan är inget 67-årige Costello ägnar sig åt. Så här 44 år sedan magnifika debuten My Aim Is True och 30 studioalbum senare är det, på The Boy Named If, en fortsatt hungrig och nyfiken låtskrivare som presenterar sig. Det är vitalt, slagkraftigt och uppfriskande.

Detta album dryper av den lekfulla powerpop som Elvis Costello gjort till sitt signum och är på det stora hela spännande att ta del av. Det går att dra paralleller mellan The Boy Named If och This Years Model, som ju faktiskt släpptes häromåret i en spansk version, Spanish Model – det är framåtlutat och framför allt egensinnigt, som hela hans karriär hittills.

Albumets fullständiga titel, enligt Costello själv, är The Boy Named If (And Other Children’s Stories) och kommer, om en vill och plånboken tillåter det, med en 88-sidig novellsamling. 13 berättelser som tar avstamp i låtarna på skivan, låtar som ska ses som ögonblicksbilder ur Costellos liv. En ambitiös och oumbärlig bonus för die hard-fansen, en inte lika nödvändig produkt för gemene man eller för skivan i sig.

Första singeln Magnificent Hurt släpptes i höstas och visade vägen med stompig rock och skönt störig farfisa-orgel och förväntningarna höjdes avsevärt. De infrias inte helt och fullt när hela albumet nu är ett faktum. Det finns vissa extrema höjder – nämnda Magnificent Hurt, titelspåret, Farewell, OK och Mistook Me For A Friend – men också bottennapp som vittnar om ett låtskrivande på sparlåga. Det glöder inte hela vägen genom skivans alla spår, något som annars alltid varit Elvis Costellos styrka.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA