x
The Weeknd: Dawn FM

The Weeknd
Dawn FM

Ratta in skärseldens soundtrack

GAFFA

Album / XO/Republic
Utgivning D. 2022.01.07
Recenserad av
Jesper Robild

Nattpasset – After Hours – är förbi. Vi har nu nått gryningen och dygnscykelns purgatorium. Något Abel Tesfaye föreställer sig minner om att sitta fast i morgonens rusningstrafik. Bilradion spelar Dawn FM, en kanal som ägnar sig åt de existentialistiska teman som även reflekteras i omslagets äldre Abel i väntan på destination och dom.

Upplägget har nyligen testats av bland andra The Midnight och Oneohtrix Point Never (Daniel Lopatin), varav den senare är en av Dawn FM:s huvudproducenter jämte Max Martin. Självklart läggs ribban högre vad gäller buzz-magnitud, med en emotionell Quincy Jones och Jim Carrey som DJ.

Det nästan omöjliga i att svetsa ihop 16 spår till ett och ändå stycka det i dängor av portionsstorlek fixar The Weeknd lätt. Han har samlat på sig nog med prakt för att bygga kring ett tema, ett tungt sådant, och har noll problem med att skratta åt “less is more” när det kommer till laguppställning.

Framtidsutsikterna i skärselden är tudelade och så även här. Bländad av ljuset i slutet av tunneln har The Weeknd skakat av sig nästan alla samtida R&B-smulor och gjort bomben i en pool av konfetti från 80-talet. Funk, stråkar, obligatoriska Michael Jackson-flörtar – blott Lil Wayne är malplacé.

Take My Breath (här ännu bättre i förlängd version), Sacrifice, Less Than Zero och andra hållplatser som Martin, Calvin Harris och Swedish House Mafia varit inblandade i hintar om ett gott slut. Samtidigt fuckar Lopatin upp utsikterna med skruvad nihilism som Every Angel Is Terrifying och redan i inledande Gasoline sjunger The Weeknd om att sätta eld på sig själv. Texterna överlag verkar skrivna av djävulen över hans axel och det är först i Carreys avslutande monolog vi får nyckeln till paradiset.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA