x
Watain: The Agony & Ecstasy Of Watain

Watain
The Agony & Ecstasy Of Watain

Subtil black metal – både inbjudande och krävande

GAFFA

Album / Nuclear Blast
Utgivning D. 2022.04.29
Recenserad av
Amelie Schenström

Vad Watain än gör blir det aldrig slentrianmässigt. Scenshower som är mäktiga, äkta och utmanande. Snarare frånvänt än publiktillvänt. Likadant med musikskapandet på skiva, äkthetskänslan genomsyrar allt.

Givet den totala fokus bandet uppvisar i allt de skapar är Watains album också rejält olika. Lawless Darkness (2010) är fortfarande ett svårslaget mästerstycke i denna del av black metal-genren. The Wild Hunt (2013) blev mycket populär och är kanske Watains förhållandevis mest lättillgängliga album, möjligen undantaget tidiga Sworn To The Dark (2007), medan senaste Trident Wolf Eclipse (2018) är brutal, bister och intensiv. Musikaliskt hamnar The Agony & Ecstasy Of Watain någonstans där mitt bland övriga album. Mer melodiskt än senaste, mer rått än The Wild Hunt, kanske inte fullt så storslaget som Grammis-vinnande Lawless Darkness. Moget, intressant, inte alltför svårtillgängligt och samtidigt ett album som har mer att avtäcka även efter de första 15-20 lyssningarna. Albumet är inspelat live med bandets återkommande producent Tore Stjerna i hans Necromorbus studio, numera lokaliserad i en nedlagd kyrka.

Det händer således mycket intressant på detta album. Allt ifrån förstasingeln The Howling och Leper’s Grace som osar Watain rakt igenom, till We Remain där formidabla Farida Lemouchi bidrar med kraftfull sång i ett vackert och förhållandevis lugnt stycke. Eller fina instrumentala Not Sun Nor Man Nor God som avslutar första sidan på vinylen och som oväntat minner om Olle Adolphsons klassiska låt Trubbel.

The Agony… är ett album som är både inbjudande, krävande och gömmer på överraskningar. Tack Watain för en genuin och subtil musikupplevelse.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA