x
La Roux: Berns, Stockholm

La Roux, Berns, Stockholm

La Roux: Berns, Stockholm

Recenserad av Andreas Fällman | GAFFA

När La Roux's debutalbum släpptes förra året fick den i amerikansk och brittisk media genomgående höga betyg men här i Sverige mottogs den desto svalare av en skeptisk kritikerkår som vårdslöst förklarade hajpen runt La Roux som obefogad och substanslös. Sådana påståenden brukar nämligen ha motsatt effekt till vad kritikern vill förmedla och skjutsar om möjligt på hajpen ännu mer.

Publiken som svettigt trängdes inne på Berns denna onsdagskväll bekräftar regeln på ett nästan rörande vis, då de gång efter gång började småskrika vid minsta rörelse på scen. Stämningen var inte bara förväntansfull, utan gränsade till att vara ren och skär gudadyrkan. Så när Elly Jackson med band slutligen steg på scen kände publikens lyckorus inga gränser.

Det var inledningsvis en något distanserad och stelt spexande Elly Jackson som stod på scen. Spelningens första hälft bars huvudsakligen fram av det livesäkra låtmaterialet men allt eftersom tiden gick började spexandet övergå till mer världsvana scenrörelser och Jackson unnade till slut både sig själv och publiken några försynta leenden.

Efter den obligatoriska genomgången av bandmedlemmarna river de av singeln "In For The Kill" till publikens förtjusning och Jackson har dem lindad runt sitt lillfinger. Med tanke på bandets sparsamma mängd låtar de har att tillgå, passar de även på att klämma in en hygglig cover av Rolling Stones "Under My Thumb", fastän, som Jackson inte var sen med att poängtera, de egentligen inte är några större anhängare av just covers.

Till min stora förvåning var det inte de dansanta låtarna, utan tryckarlåten "Cover My Eyes" som var kvällens verkliga höjdpunkt och erbjöd den lilla variation som krävdes för att göra Elly Jacksons gälla stämma uthärdlig i längden. Med endast en skiva att backa upp en hel konsert med så passerar dessutom tiden snabbt och extranumret kom enbart att bestå av hitsingeln "Bulletproof". Något som i slutändan troligtvis är till deras fördel, då låtmaterialet i ärlighetens namn är något enahanda och det alltid är bäst att sluta när man är på topp.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA