x
Sambassadeur: Pusterviksbaren, Göteborg

Sambassadeur, Pusterviksbaren, Göteborg

Sambassadeur: Pusterviksbaren, Göteborg

Recenserad av Emma Rastbäck | GAFFA

Kärringen mot strömmen har varit på konsert igen, och hittat något nytt att reta sig på. När flera band ska spela är det ganska förståeligt om de som kommer efter de första kanske blir något fördröjda. När bara ett band ska spela känns det mest som ett billigt knep att hålla publiken på halster en stund till. Innan Sambassadeur väl steg på scenen var klockan närmare midnatt än utsatta 23.

Sedan spelade de i 40 minuter. Give or take one. Det är en längd på spelningar som går an på festivaler där det finns ett pressat schema att hålla. När man spelar utan förband på en klubb i Göteborg är det inte okej. Det handlar om att ge valuta för pengarna, både från arrangörshåll och från bandets sida.

Nog klagat. När Sambassadeur väl äntrade Pusterviksbarens scen trängde de ihop sig nio personer i strålkastarljuset och bjöd på en trivsam spelning. Utöver bandet själva fanns där kvällen till ära en pianist, en saxofonist och en stråktrio som alla hjälpte till att ge musiken lite fyllighet. Helhetsintrycket var samspelt och proffsigt, och både nya och gamla låtar fungerade bra live.

Något som förvånade mig var valet att spela så lite från nya albumet European. Av de elva låtar som bjöds var bara fyra nya, och de var de bästa på hela spelningen. Där kändes det mer som att Sambassadeur valt en egen väg, istället för att andaktsfullt trampa samma stigar som indieikoner som Belle & Sebastian och The Essex Green. Days kan exempelvis gärna få bli en radioplåga i vår.

Efter att ha lämnat scenen efter tio låtar blev Sambassadeur inklappade igen, och bjöd på ett – ETT – extranummer. En förvisso väldigt klösig That Town, men en endaste låt? Jag kände mig lite snuvad på konfekten.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA