Di Leva: Fantasia, Peace & Love

Di Leva, Fantasia, Peace & Love

Di Leva: Fantasia, Peace & Love

Recenserad av Daniel Magnusson | GAFFA

Mannen med de stora frågorna är på plats. Han kommer ut som solguden – en Jesus i permanentat, börjar sjunga om att det är "just another day for you and me in paradise" och bryter ner allt med frågan: Vem ska man tro på? Det är inte svårt att länka Thomas Di Leva till det själsliga. Det går liksom alltid hand i hand. Och det är ärligt talat ganska gemytligt att lyssna på denna man iklädd rollen som myssektledare när han orerar om kosmos och att alla är av lika värde.

Problemet är att Di Leva ska envisas med att spela låtar från hans senaste coveralbum. Hans version av Depeche Modes "Personal Jesus" är så plastig att man skymtar märket Tupperware på syntarna. Och "Keep On Rocking In The Free World" är ett skämt. Utveckling onödig.

Men till det ljusa med den här konserten – till låtarna "Vad Är Frihet" och "Miraklet" som bär på något slags bitterljuv känsla som tar sig längre in än de uttjatade i "Vem Ska Man Tro På" och "Vi Har Bara Varandra".

Man måste även se värdet i Di Levas sätt att förena folket. Älska eller hata, alla har åsikter om den här mannen och hans musik, men när låtar som "Vi Har Bara Varandra" ljuder ut från Fantasia står fotbollskillar och vrålar med, Ray Ban-hipsters fåndansar och farbröder bjuder upp till dans med sina förvånade fruar. Det är inte många artister som lyckas med det. Och ändå är frågan om mannen i guldig klänning bör kallas folkkär. Folk faller hur som helst för en spelning som är ömsom vacker, ömsom osmaklig. Vilket i slutändan resulterar i en trea av stark valör.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA