x
Jakob Hellman: Forever Young, Varberg

Jakob Hellman, Forever Young, Varberg

Jakob Hellman: Forever Young, Varberg

Recenserad av Fredrik Van Der Lee | GAFFA

Den som hade förväntat sig fyrverkerier, slag på de stora trummorna och ett kärt återseende kantat av tårfyllda ögon och kärleksfulla kramar, lär nog ha blivit lite besviken. Jakob Hellmans återkomst till de stora (nåja) scenerna lär i stället gå de stora massorna förvånande snabbt förbi.

När Hellman och det trygga men osexiga femmannabandet inleder Forever Young-turnéns andra stopp i Varberg finns nämligen knappast någon spänning någonstans. Det är slött, såsigt och tryggt. Välkänt, bekvämt – som en gammal kompis man haft goda anledningar att inte träffa på länge. Kanske är det nervositet från Jakobs sida, men till och från känns det till och med lite slarvigt och de rent tekniska missarna är förvånande många.

Låtarna från "Och stora havet" betas av en efter en och möjligen kan man glädjas över hur fräscht och tidlöst odaterat mycket av materialet är. "Hon har ett sätt", "Tårarna" och, faktiskt, "Vara vänner" håller garden uppe, medan en låt som "Vintern dör" svajar, trilskas och lyckas aldrig riktigt ta sig ut över scenkanten. Mellan låtarna gnabbas Hellman med publiken och tycks vara ganska långt från bekväm. Sången svajar lite och de högsta tonerna uteblir, kanske ytterligare en anledning till att det hela blir lite lojt, småsömnigt och krampaktigt. Slutresultatet blir en snäll och fin återkomst, men en återkomst som tyvärr ligger närmare en gäspning än en käftsmäll.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA