x
White Lies: Ritual

White Lies
Ritual

White Lies: Ritual

GAFFA

Album / Universal
Utgivning D. 2011.01.17
Recenserad av
Kajsa Dragstedt

Det har gått ett rykte i några år nu om att rocken är död. Det kan mycket väl vara sant. Otaliga band som har dykt upp under tidiga 2000-talet och framåt är inte genuina någonstans, utan verkar mest bara försöka återuppliva rocken. Men om rocken är död, borde vi inte då försöka hitta vem som dödade den, istället för att gång på gång försöka återuppliva den?

Om vi följer spåret bakåt från, säg, White lies, kanske vi kan hitta den felande länken i rockhistorien som fick lite för mycket omotiverad uppmärksamhet och influerade ett band för mycket vilket i förlängningen gjorde att White Lies blev ännu ett själlöst band som spär på ryktet om rockens död. Ritual är White lies andra rockalbum. Alan Moulder har producerat, vilket efter att ha lyssnat på resultatet känns som en desperat åtgärd för att rädda ett band som uppenbarligen inte går att rädda. Det är skrattretande banala texter, det är en pinsam flirt med electrorock och en alldeles för desperat önskan om att låta lite uppfräschat industriella, och ovanpå denna massaker av bandets patetiska försök att fortsätta vara ett rockband tillkommer sångarens obehagliga känslokalla röst. Jag skulle hellre lyssna på Stephen Hawkings robotröst skandera "Jimme Åkesson tja-lala-lala" än refrängen till Is Love en gång till.

Nåväl, White Lies är inte de skyldiga. De har inte dödat rocken, den var nog död långt innan de plockade upp gitarrerna och fixade replokal, men de slår onekligen i ännu en spik i kistlocket.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA