The Blind Boys Of Alabama: Palladium, Malmö

The Blind Boys Of Alabama, Palladium, Malmö

The Blind Boys Of Alabama: Palladium, Malmö

Recenserad av Dag Ankersen | GAFFA

Man är verkligen i den finkulturella kattens pyjamas denna lördagkväll på Palladium i Malmö. Polokragarna under kavajerna är oräkneliga, liksom de korthåriga damerna med alldeles för stora och tjocka glasögon. Jag lyckas dock genomskåda den pretentiösa fasaden när sällskapet på raden framför mig tyst viskar till varandra att de glömde fickpluntan hemma samt diskuterar fjortisvinet varm&kall.

Själv känner jag att jag har gett mig ut på för tok för djupt vatten för mitt eget bästa, jag ska lyssna på ett gäng soul- och gospellegender med anor från 30-talet och jag kan noll och ingenting om det. Jag har dessutom aldrig varit i Palladium och lyssnat på en konsert så efter en hel del felgångar hittar jag till slut min plats. Andi Almqvist agerar förband kvällen till ära och gör det fantastiskt. Med sin halvakustiska gitarr och mörka ångestladdade röst fyller han salen med stämningsfulla låtar. Sen är det dags för den stora huvudattraktionen. På ett långt led går de in, The Blind boys of Alabama.

Flera är så gamla och trötta att de inte orkar stå upp mellan låtarna men när de tar första tonen ... Jag önskar verkligen att det fanns ett sätt för mig att beskriva känslan, men det går inte. Fem sångare låter som femtio, det är helt vansinnigt vad BRA det låter. I tider med idol och talang och allt vad det heter blir det extra påtagligt, om någon av deltagarna där hade 5 % av talangen dessa herrar har hade de förändrat musiksverige för evigt. Jag sitter och bara gapar. Publiken är galen (för att vara en sittande publik dvs), Blind boys rockar på (för att vara en sittande akt dvs) och jag har förstått hur musik verkligen ska låta för första gången i mitt liv.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA