Recension
2010.10.06
00:00
The Legendary Pink Dots
Seconds Late for the Brighton Line
The Legendary Pink Dots: Seconds Late for the Brighton Line
GAFFA
Album / Roir
Utgivning D. 2010.10.08
Recenserad av
Andreas Fällman
Engelska avantveteranen Edward Ka-Spel harvar träget vidare med sina legendariska rosa prickar och det är inte utan viss tvekan man som musikkonsument tar sig an ett band som i snitt släppt en skiva per år sedan 1981, då kvantité sällan gått hand i hand med kvalité. Vad mig anbelangar så har The legendary pink dots aldrig varit vidare bra eller dåliga; mest bara ett sådant där kultband folk hört talas om men aldrig verkligen hört. På sitt tjugosjunde fullängdsalbum (de femtioelva live- och samlingsskivorna exkluderade) är tonen bekant, om än mer dyster i jämförelse med 2008 års Plutonium blonde, och det är ett tonläge jag gillar skarpt. Att höra gudsmaskinens otyglade vrede i "God and machines" eller Ka-Spels olycksbådande spoken word på den briljanta "No star too far", båda uppbackade av molltyngda syntmattor, ja, det är bra lyssning. Men det är svårt att skaka av sig känslan att Seconds Late for the Brighton Line i slutändan bara kommer bli ännu en rad i bandets övermättade CV.