x
Telekinesis: 12 Desperate Straight Lines

Telekinesis
12 Desperate Straight Lines

Telekinesis: 12 Desperate Straight Lines

GAFFA

Album / Morr Music
Utgivning D. 2011.02.14
Recenserad av
Josefin Bagge

Det finns två subkategorier för den här typen av amerikansk indie. Hårdpop och mjukpunk. I fallet med Telekinesis 12 Desperate Straight Lines lutar det visserligen starkt åt båda hållen, där finns en uppfriskande punkighet som gör att sötman inte blir för påfrestande. Men problemet med dessa subkategorier är att de båda balanserar farligt nära gränsen att bli för mycket mainstream för indiegenren att klara av. Väger det över tillräckligt blir resultatet glättigt, obscent och lite pinsamt. Och de är, som sagt, farligt nära.

Telekinesis lyckas utmärkt under första halvan av 12 Desperate Straight Lines att ta en rätt förutsägbar genre och göra den intressant. Allra bäst blir det när åttiotalet genomsyrar och man kan höra en och annan The Cure-influens, som på den behagligt poppiga Please Ask For Help. Men efter halva skivan verkar Telekinesis fått slut på idéer. Det är kvantitet snarare än kvalitet, trots att de flesta låtar inte är längre än två och en halv minut. Och det är med nöd och näppe denna hårdpopsindie undgår en plågsam mainstreamtortyr.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA