x
Lykke Li: Wounded Rhymes

Lykke Li
Wounded Rhymes

Lykke Li: Wounded Rhymes

GAFFA

Album / EMI/LL
Utgivning D. 2011.03.02
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

Att boka in spelningar i Berlin, Paris, London, Stockholm och New York några månader innan släppet av ens högt eftertraktade och emotsedda andra studioalbum är inte bara snyggt, självsäkert och ett tecken på att karriären går rätt bra ändå. Det är samtidigt ett statement, ett kaxigt frontande om den egna statusen och det egna värdet som artist. Lykke Li, med endast ett debutalbum i bagaget, ska inte kunna göra så. Men Lykke Li vore inte Lykke Li om det inte hade gått vägen ändå.

Wounded Rhymes är ett konstigt album på alla rätt sätt. Det är pop på exakt det vis Lykke Li vill ha det, således är det mörkt och avigt och svept i mörka tyger liksom Lykke Li själv när hon uppträder live. Det är ett album som både lever upp till och överträffar de höga förväntningarna men också ett som innehåller några få idéer, som avslutningsspårets körer och Unrequited Love överhuvudtaget, som är fullkomligt huvudlösa. Och ett album som på gott och ont spelas i endast en ton och utspelar sig i en enda nyans. 

Det är där Wounded Rhymes faller på sitt egna svärd. Albumet har en säregen ton, det är pop som låter metallisk och svulstig och bluesig och melankolisk samtidigt, som är exakt det steg framåt och uppåt som förväntades komma från Lykke Li, men som ironiskt nog alldeles för sällan letar sig ut ur albumets egna helt nyskapade ramar. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA