x
Niki & The Dove: Stratos: by:Larm, Oslo

Niki & The Dove, Stratos: by:Larm, Oslo

Niki & The Dove: Stratos: by:Larm, Oslo

Recenserad av Andreas Bäckman | GAFFA

På scenen framför mig står en sällsynt vacker gestalt med spretigt hår, målat ansikte och en blänkande pläd kring axlarna. Hon för tankarna till ett mytiskt skogsrå som med sin charm i enkelhet snärjer den vilsne intet ont anande vandraren rakt ner i fördärvet. Hennes röst är som en härjad Kate Bush, en manisk Siouxie, ett drogat Bat for Lashes och en besatt Karin Dreijer i en sällsam metamorphos. Ackompanjerad av frustande syntmattor och dånande basgångar lämnar Niki & the Dove känslan av ett svunnet smäktande 80-tal när det var som allra vackrast. Ljudbilden är pompös, nästan vidrigt bombastisk, komplett med både eko- och reverbreglaget på maximal styrka.

Det är självmordet i Den siste mohikanen och halshuggningen i Braveheart till tonerna av sorgsen blockflöjt och panflöjtssynt. Nikis loopade Twin Peaks-vrål och maniska kroppsspel genererar en slags behaglig avgrundsångest. Tillsammans med de stundtals tranceliknande syntarna träffar alltsammans mig som en giftpil rakt in i mitt patetiska hjärta och jag känner knäna vika sig under mig. I tystnaden hörs det ständiga sorlet från berusade nätverkande skandinaver på stadsfestival, som inte verkar förstå någonting. Och jag kunde inte bry mig mindre om det, när avslutande låten "DJ Ease My Mind" skoningslöst blåser ut mig i den plötsligt så vackra, kyliga natten.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA