x
Those Dancing Days: Debaser Medis, Stockholm

Those Dancing Days, Debaser Medis, Stockholm

Those Dancing Days: Debaser Medis, Stockholm

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

En röd ridå sluter sig runt Debasers scen så fort det charmiga men påfrestande osynkade förbandet Munnen klivit av. Det är den 19 februari och Those Dancing Days håller releasefest för sitt nya album Daydreams & Nightmares som släpps sex dagar senare. De firar både med mingel på Debasers övervåning och en spelning som kickar igång världsturnén som skall ta dem genom Sverige, Europa och sedan över Atlanten till USA. När ridån går upp och de fem bandmedlemmarna fullkomligt väller in på scenen i en sprakande blandning av olikfärgade neonljus och till introt av nya singeln Reaching forward, märker man redan Nackabandets potential att lägga världen för sina fötter.

Det är något särskilt med tjejerna som utgör Those Dancing Days. I ett tidevarv där det finns en stark tendens att se artisten främst som ett varumärke där fokus ligger på koncept och image, är man nedslående van vid att personerna på scen skall vara ouppnåeliga, poserande rockstjärnor. När Cissi Efraimsson, Mimmi Evrell, Linnea Jönsson, Lisa Pyk Wirström och Rebecka Rolfart äntrar scenen och ler mot publiken som om de var deras bästa vänner, blir de i all sin naturliga vanlighet alldeles unika.

Det är en spretig energi och ett respektfullt samspel som präglar bandet på scenen. Ibland tappas en mick i golvet och keyboardisten glömmer att byta sound, men det är liksom okej vilket syns på de små leendena och orden som byts mellan bandmedlemmarna under pausen eller mitt under en låt.

Those Dancing Days har enligt egen utsago haft en tuff period bakom sig. Deras förra album, debutplattan Our Space Hero Suits, togs emot med öppna armar av såväl kritiker som publik när den kom 2008 och bandet gav sig omgående ut på en världsomspännande turné. En naturlig följd av det blev att de fick flera förfrågningar om samarbeten med att skriva låtar, men de var måna om sin integritet och tackade nej för att visa att det går att vara kvinnliga artister utan att vara en produkt. När arbetet med den nya plattan så småningom påbörjades blev frågan aktuell igen då bandet blev kontaktat av den världskända låtskrivaren och producenten Max Martin. Efter mycket diskussion tackade de ja, vilket både resulterade i låten Can't find entrance och en identitetskris för bandet.

Även om Daydreams & Nightmares inte släpps förrän den 25 februari finns delar av materialet på TDD:s hemsida. De smygslyssningsbitar som man där får ta del av skvallrar om ett mer välproducerat album där det bråkiga, skramliga soundet från debutalbumet slipats av. Tonen har blivit djupare musikaliskt, och äldre. Cissi Efraihmssons karaktäristiska behandling av trumsetet är inte alls lika påtaglig, vilket enligt undertecknad är den största förlusten. Men om TDD, och fans, varit oroliga för att bandet skall hamna i mainstreamträsket i och med samarbete med berömda hitmakare kan de efter ikväll dra en lättnandens suck. När tidigare nämnda Can't Find Entrance rivs av efter fem låtar är det Those Dancing Days rakt igenom.

Konserten blir en blandning av gamla och nya låtar som avslutas med den självbetitlade hitten Those Dancing Days som var starkt bidragande till bandets framgångar med förra plattan. Den kommer att ta dem ut i världen även denna gång. Men nu har de mer i bagaget och fler framgångar på lut, med eller utan Max Martin.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA