x
Melody Club: Human Harbour

Melody Club
Human Harbour

Melody Club: Human Harbour

GAFFA

Album / Versity
Utgivning D. 2011.03.02
Recenserad av
Daniel Horn

Melodifestivalen blev The Arks fall. Deras, till en början, succé slutade i fritt fall när resten av Europa fick bestämma. Efter det hade Ola Salo och hans lärjungar svårt att putsa upp sig själva till forna dagars glans.

Ironiskt, vad vet jag, men lite märkligt är det att se The Ark stå för pausunderhållningen under en av årets delfinaler och strax därefter tacka alla melodifestival-anhängare för allt. När facit i själva verket säger att det var under samma omständigheter som The Ark tappade allt.

Men där The Ark tar slut tar Melody Club vid. Eller rättare sagt: någon timme innan The Ark gör melodfestivals-sorti gör Melody Club melodifestivals-debut. Och fiasko. Låten hamnar näst sist. Det ska Melody Club vara glada för – för sin egen existens skull.

Gruppen har under senare tid tagit sig igenom en storm, men till skillnad från Carola inte fångats av den. Valet att ställa upp i melodifestivalen skapade viss osämja i gruppen, med avhopp till följd. När jag nu sitter med det nya albumet, som öppnar med just melodifestival-bidraget The Hunter hör jag vad Kristofer Östegren kämpade för. Han trodde antagligen att låten skulle passa Eurovision-publiken som handen i synthandsken. Tji fick han. Men vad spelar då det för roll när The Hunter faktiskt är ett av bandets mest lysande stjärna till poplåt hittills, där vers och refräng smeker varandra till något som kan liknas vid musikalisk extas. Synd, dock förståeligt, att inte resten av Human Harbour bjuder på liknande arsenal till låtar.

Human Harbour bär inte på den utveckling somliga på förhand befarade – detta efter att Melody Club tagit steget mot det som vissa kallar den mörka sidan och andra kallar melodifestivalen. Å andra sidan har Melody Club alltid tillhört den mörka sidan om det innebär att "sälja sig" genom perfekt låtsnickeri. Ingen annan syntpopgrupp i Sverige kan slå dem på fingrarna där. Detta innebär samtidigt att det inte går att få ut något bestående av gruppen. De har på något sätt alltid gjort popmusik som sprungen ur 80-talet men med nutidens ljudbild. Så också nu och givetvis är musiken lika plastig som formen den kommer ur. Men vad gör egentligen det när Melody Club tjänar sitt syfte och förtjänar en fortsättning efter Melodifestival-debaklet. Det visar egentligen bara att Melody Club står stadigt någonstans mellan Absolute Music-folkets kärlek och P3-pandans trånande blickar, med låtar som lyser mer än bandet. Och Human Harbour är precis så anspråkslös och fläckfritt producerad som en gedigen syntpopplatta bör vara.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA