x
Wire: Debaser Slussen, Stockholm

Wire, Debaser Slussen, Stockholm

Wire: Debaser Slussen, Stockholm

Recenserad av Emanuel Videla | GAFFA

Wire var lite smartare än många andra under punkeran. Det var kanske därför som de var med och banade väg för efterspelet, alltså postpunken. Deras energi och snärtighet hörde helt klart till punken, men kanske inte koncepten och idéerna. Och det är därför som det också är mycket möjligt att Wire fortfarande känns som ett hållbart band. Uppenbarligen är publiken lika hållbar eftersom en stor del av församlingen ser ut att ha varit med ända sedan sent 70-tal. 

För att ha varit med så länge känns bandet dessutom oväntat vitala. Inledningsvis förser de den lyssnande skaran med ett knippe av deras patenterade låtar: två minuter långa och spattiga punksånger men med en tydlig popkänsla inbäddad. Så håller de på ett tag och det får de också gärna göra. Ljudet är dessutom rätt bra, även om Colin Newmans sång i vissa lägen kan drunkna. 

Det enda problemet med spelningen uppstår istället när bandet går ner sig i ett postrocksträsk. Där borde inte Wire befinna sig, de borde leverera smarta och snabba kortstycken. Det blir inte det riktiga crescendo som hade varit önskvärt. Wire piskar inte upp något som leder till den stora finalen. Istället blir slutet lite segt.

Mycket av materialet ikväll hämtar bandet från sitt senaste album Red Barked Trees, och nog får det sägas vara ett styrketecken trots allt att rätt mycket av det nya materialet gör sig väl när de ställs bredvid det äldre materialet.

 

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA