x
Docenterna: Strand, Stockholm

Docenterna, Strand, Stockholm

Docenterna: Strand, Stockholm

Recenserad av Jack Hildén | GAFFA

Sällan har Strands medelålder varit så hög, jag tänker att det ser ut som någon sorts konferens, vilket ska visa sig inte vara helt långsökt. Medarbetare till nya albumet "Medan vi spelar pop" tackas och bildspel på väggarna föreställer korvkiosker och motorvägar. Detta till tonerna av "Vanligt folk EP" som handlar om vanligt folk på landsbygden. Det är garanterat roligare för själva bandet att skratta åt i efterhand än för publiken. Stoltheten är markant, i tre år har materialet växt fram och nu är det här. Över huvud taget är anspråken stora, det här ska vara comebacken med stort C efter en lång tid i mer eller mindre anonym verksamhet. Första låten "Dags att bli hög" säger allt om ambitionerna.

Docenterna har en märklig förmåga att spela poprock i gränslandet till punk utan att låta arga. Joppe Pihlgrens nasala stämma berättar om medelklassproblem och lindar in det i trallvänliga melodier. Och lyftet dröjer inte länge, till stor del på grund av att alla redan har en personlig koppling till de gamla låtarna. "Utan dig" och "Varma öl och kalla element" behöver inte vara annat än själva nostalgitrippen utförd av ett band som älskar sin vanliga musik och en publik som också gör det. Albumets titel och låten med samma namn kan för övrigt ses som en direkt anspelning på Nationalteaterns "Vi fortsätter att spela rock'n'roll". Fast vi håller på att dö lyder nästa vers, och framträdandet visar att det är exakt den inställningen Docenterna har till sin musik, både 30 år gammal och nutida. För mig som aldrig fick uppleva 80-talets popscen är det som att se hur det faktiskt kunde vara, i utklipp av gulnade fotografier. Comebacken med stort C kanske uteblir men det är en bekräftelse för de som väntat.  


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA