x
Anna Järvinen: Anna Själv Tredje

Anna Järvinen
Anna Själv Tredje

Anna Järvinen: Anna Själv Tredje

GAFFA

Album / Stranded
Utgivning D. 2011.03.30
Recenserad av
Björn Schagerström

Det finns få artister som kan fånga in känslostämningar lika väl som Anna Järvinen. Hennes språk är ojämförligt, säreget och känns så befriat från klyschor som det överhuvudtaget går. Varje ord och frasering skänker något ovärderligt till låten, lägger grunden och säger något om den ständiga kampen inuti, mellan sorg, längtan, uppbrott, försoning, förhoppningar och drömmar. Allt det som byggs upp och faller ihop och byggs upp igen, omkring, i och emellan oss.

Här, på tredje albumet verkar dessutom symbiosen mellan kärnan av musiker, läs: medlemmarna i Dungen, och Anna Järvinens melodier och texter ha vuxit sig starkare än någonsin. Hennes låtar viras varsamt in i arrangemang som tar musiken ännu ett par steg längre och närmare. Det är till exempel inget annat än ljudet av fantastiskt känsliga fingertoppar som leder den ödsliga och uppriktiga Vals för Anna från vemodig minimalism till en smått psykedelisk final. Eller Hur man lättar helt enkelt som blommar ut i en stor och glödande popsång och i verserna lägger sig så nära The Sundays som Anna Järvinen någonsin har kommit.

Dungen är aldrig så bra som med Anna Järvinen och Anna Järvinen är aldrig så bra som med Dungen, något som märks i spåret Händer där hon i stället sjunger över en klassisk orkester. Det är en fin låt men den halkar efter lite jämfört med de andra sångerna på albumet. Avslutningen Ångrar inget med fågelsångsintro och blänkande cittra går inte att värja sig emot. Tårar i ögonen men med en värme som sprider sig, som av en kram då man mest behöver den.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA