x
Tony Clifton: At Sixes And Sevens

Tony Clifton
At Sixes And Sevens

Tony Clifton: At Sixes And Sevens

GAFFA

Album / Bodily Beats
Utgivning D. 2011.03.25
Recenserad av
Hans Larson

Johannes Hallbom har börjat viska. Gotland-grundade Tony Clifton följer upp sin debut White elephant med ett album där deras sångare har börjat viska och klämta sina texter istället för att – som på premiärskivan – sjunga nästan överdrivet teatraliskt.

Inget av sätten faller mig helt i smaken. För hur jag än försöker fjärma mig när jag lyssnar på At sixes and sevens, kan jag inte låta bli att dra paralleller till Muse i allmänhet och Matthew Bellamy i synnerhet. Över huvud taget verkar Tony Clifton ha hamnat i en mer progressiv rock än på debutalbumet – mindre putsad, fast ändå utan ett tillräckligt rått tilltal.

Det är inget fel på Tony Cliftons ambitioner. Men melodierna har inte spets nog för att skivan ska kunna ge ett tillräckligt bra intryck. Det saknas en vridning, något som sticker ut. Jag har själv aldrig sett Tony Clifton live, men det ryktas om att de utgör en exploderande och energiladdad akt. Jag tror verkligen att det kan vara sant, men på skiva är mer tillbakalutade låtar som Banging on the wall (reprise) mest tilltalande. Och så ska det inte vara i den här genren.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA