x
Fu Manchu: Brew House, Göteborg

Fu Manchu, Brew House, Göteborg

Fu Manchu: Brew House, Göteborg

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

Många är, i likhet med mig, här ikväll för "In Search Of". Skivan som släpptes 1996 har antagligen betytt enormt mycket för Fu Manchu och för undertecknad var den lite av ett startskott. Riffen som stod för melodierna, sången som stod för monotonin. En ljudbild som kan få det saftigaste ljudsystem att låta skit. Texter som var så långt ifrån min världsbild som möjligt: kärleken till uppriven asfalt, förslitna skateparker och haschflum in absurdum. Runt 96-97 drömde jag mig bort dit Fu Manchu fortfarande är kvar. I alla fall för kvällen då de har valt att spela upp "In Search Of" från början till slut.

Sångaren Scott Hill kör på page och mittbena, kortärmat på långärmat och för ut musik som är lika stoner och 90-tal som sångaren ser ut. Riffen sitter där precis som då det begav sig. Men det sista avgörande saknas. Det som gör hela den här turnén nödvändig. Ibland är nostalgi av ondo och jag kommer på mig själv önska att jag fanns rakt framför dem när turnén strax efter "In Search Of" nådde Sverige. Här och nu känns det hela mest malplacerat, uppstyrt och som en efterhandskonstruktion. 

Ska man då gå in på detaljer då. Ett säljargument till spelningen är att bandet kommer att spela upp låtar som aldrig tidigare har framförts live. Och när man hör dem live förstår man varför. Jag tänker i första hand på "Neptune's Convoy" och "The Bargain". Inte på grund av att de tillhör de lugnare delarna av "In Search Of". Mer för att "Neptune's Convoy" på skiva är så nedsänkt i effekter att det inte går att ge den rättvisa i livesammanhang utan ordentliga pedaler och maskiner. Taffligt är resultatet. "The Bargain" har förhäxats med en bluestakt som tenderar att förena sig med valfritt svenskt dansband. Däremot går det inte att klaga på "Solid Hex" och när Fu Manchu symbiosriffar ur sig "Laserblast" som extranummer inser jag att gruppen även live gör sig bäst med koskällor.

Att bandet ser ut att vara hungrigare än någonsin under förspelet men sedan tappar sin frenesi när "In Search Of"-frosseriet drar igång, ser jag bara som osynk mellan idé och utförande. De är ju ändå här för 96-släppet. Med facit i hand hade en spelning utan fasta ramar antagligen gjort bandet mer rättvisa. Likväl är "In Search Of" fortfarande 90-talets viktigaste stoner-platta. Det krävs mer än en tafatt spelning för att rucka på ett sådant fundament.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA