x
Panic! At the Disco: Vices & Virtues

Panic! At the Disco
Vices & Virtues

Panic! At the Disco: Vices & Virtues

GAFFA

Album / Atlantic
Utgivning D. 2011.03.23
Recenserad av
Dag Ankersen

Det är ett intressant läge som Panic! At the Disco har hamnat i. Halva styrkan har lämnat bandet och kvar är bara sångaren Brendon Urie och trummisen Spencer Smith. Intrycket av Vices & Virtues är "färre medlemmar, fler influenser" vilket känns som en motsägelse. Reggae, hissmusik och country trängs tillsammans med den vanliga poppunken som egentligen är definitionen av Panic!. Märkligast är dock greppet att i slutet på The Calendar spela jazzmusik sådär på pin kiv, men det är inte nyskapande, det är förvirrande.

Singeln The ballad of Mona Lisa har säkert säkrat skivans existensberättigande hos de redan frälsta och därför tycker man väl att man kan experimentera lite på övriga spår. Egentligen är det annars bara Hurricane som låter som det Panic! kan bäst med de patenterade trummorna, lite hejsång och popstarka refränger. Men det är roligt med band som vågar och därför vill jag passa på att lyfta fram skivans sista spår Nearly Witches där man gör ett oväntat försök till arena/allsångsrock.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA