x
Bob Hund: Trädgårn, Göteborg

Bob Hund, Trädgårn, Göteborg

Bob Hund: Trädgårn, Göteborg

Recenserad av Josefin Bagge | GAFFA

Mitt starkaste minne av bob hund är spelningen på Kulturkalaset för två år sedan, då Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk var jämförelsevis färsk och hela Sverige var i extas. Thomas Öberg kastade ut sitt mikrofonlasso och beslagtog Götaplatsen från stunden han öppnade munnen till det att han lämnade scenen för femtioelfte och sista gången. Hela Avenyn badade i svett. Den här gången är det annorlunda.

Om man får uttrycka sig så slafsigt som att kalla dem för klassiker – och jag syftar då på trafikkonerna, det halvflummiga mellansnacket, pärlhalsbanden, dansen, de hökliknande blickarna genom den svarta masken och det pillemariska leendet, kramandet och klämmandet längst fram vid staketet och den återkommande frågan "Är det ni eller vi som bestämmer?" – så finns de alla med i protokollet, jajjamen. Ändå känns något inte helt rätt. Den där direkta, unika publikkontakten når aldrig längre än till tredje raden. Magin infaller inte.

Ingen som sett dem live kan påstå annat än att Thomas Öberg är världens främsta frontman, och bob hund den historiskt sett bästa liveakten sedan uppkomsten av färgteve. Men det är inte förrän i kvällens andra encore som det börjar kännas på riktigt. När tröjan åker av och en skånsk Iggy Pop med svarta silkeshandskar träder upp på den välta monitorn. Först då blir det mer än bara bra.

Låtlistan är en vild mix av gammalt och nytt, men inte oväntat är det de äldsta låtarna som får högst jubel, Nu är det väl revolution på gång och Jag rear ut min själ framkallar berusade glädjerop. Kvalitetsmässigt är Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk kvällens guldkorn, och Ska du hänga med? Nä!! är en väl mottagen överraskning i kontrast mot låtlistan för gårdagens spelning i Uppsala.

Å andra sidan är det ju bara en vanlig onsdagkväll i mars, och man kan väl inte utkräva samma explosion av känslor, uttryck och närkontakt som i augusti 2009 på ett svettigt Götaplatsen. Och jag medger att även när de inte slår sina egna rekord är de fortfarande hästlängder före resten av flanellskjortepacket med sina tamburiner, bob hund kommer alltid att vara det mest engagerande bandet som stått på en scen och lagt en mikrofon i en trafikkon. Musik för folk som inte kan bete sig som folk. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA