x
Cass McCombs: Wit's End

Cass McCombs
Wit's End

Cass McCombs: Wit's End

GAFFA

Album / Domino
Utgivning D. 2011.04.11
Recenserad av
Emma Rastbäck

Cass McCombs har något av samma mättade klang i sin röst som Rufus Wainwright, men låter den ackompanjeras av enklare arrangemang än de som Rufus vant oss vid. Det är riktigt intressant med en sådan röst som inte omges av svulst och bombasm, utan istället letar sig fram över ett ödsligt ljudlandskap. Trummor, avmätt blås och piano som i Memory's Stain, och en regnig och dunkel aprilkväll har sällan låtit bättre.

Wit's End går genomgående i samma enkla stil, men att det är stor skillnad mellan enkelt och simpelt blir väldigt tydligt i samma ögonblick som McCombs femte fullängdare går igång. Små medel förmedlar stora känslor på ett väldigt, väldigt träffsäkert sätt. Jag har inte hört en så gripande singer/songwritervals som A Knock Upon The Door sedan Elliott Smiths glansdagar, och dragningen åt det något dystrare hållet är något som tycks ha inträtt mellan föregångaren Catacombs  och Wit's End, en förändring som är mycket klädsam.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA