x
Stiko Per Larsson: Varken stjärna eller frälst

Stiko Per Larsson
Varken stjärna eller frälst

Stiko Per Larsson: Varken stjärna eller frälst

GAFFA

Album / Telegram
Utgivning D. 2011.04.08
Recenserad av
Magnus Sjöberg

Det finns sympatiska drag hos Stiko Per Larsson. Jag gillar de tidigare vandringsturnéerna, där han spelade på platser efter vägen. Tror det också vunnit mångas tycke, de som sett honom under spelningarna, hört skivorna, vandrat med. Att förhandsbeställningarna gjorde att EP:n Oxens år i januari låg etta på iTunes tyder på det.

Jag gillar den där jordnära känslan som fanns, den där verkligheten som fanns i allt. Jag tycker dock att en del av det slipas bort mer och mer från album till album. Tendenserna har alltid funnits där, det har ibland bara varit ljudbilderna och rösten som givit originaliteten och att jämförelserna med de obligatoriska Lars Winnerbäck och Patrik Isaksson gått att mota på armlängds avstånd. Men det känns också som att det är något som Stiko Per är medveten om, som att det folkliga anslaget vill finnas kvar, att det finns ett värde att behålla.

Ett par låtar på nya albumet känns som obligatoriska poprocknummer, medan andra går mer mot folkpop och traditionalitet. Nu känns det som att det istället för att allt funnits representerat i låtarna, delas albumet upp i låtar som är något av det – folkligt eller populärpoprockigt. Låten Oxens år har ett sympatiskt drag av både det förutsägbara och det särdragsgivande, med små flirtar mot folk och rock, Sjung går mycket mot schlager och folk utan att poptendenserna försvinner. Det där vardagliga finns fortfarande där, men det finns hela tiden en botten, antingen i svensk folkmylla eller i nutida rockpop. Det är fortfarande sympatiskt, men det känns aningen mer tillrättalagt för att inte göra någon besviken.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA