x
Me And My Army: Strand, Stockholm

Me And My Army, Strand, Stockholm

Me And My Army: Strand, Stockholm

Recenserad av Jack Hildén | GAFFA

Kleerup sa i någon intervju att en bra poplåt inte kan vara helhjärtat lycklig och glad. Det blir som att äta fem gräddtårtor på samma gång, lät det ungefär. Och jag har alltid uppskattat den sidan av honom, melankolin som löper som en röd tråd genom produktionerna. Av den anledningen blir det lite lustigt att projektet Me And My Army är just den där gräddtårtan. Glad, fluffig och lätt att tycka om. Men om man ändå ska fortsätta på matmetaforerna så ligger faktiskt en vattenmelon närmare. Visserligen är ljudet stort, men inte särskilt mättande.

Medlemmarna är sex till antalet, men det är trion längst fram som tillför dynamiken. På varsin sida om Mannen i mitten står Niels Nankler med gitarr och Joel Igor Hammad Magnusson på bas. Innan konserten gissade jag att det riskerade att bli som Woody Allens jazzband, vi vet att det är ett band men totalt fokus ligger på huvudpersonen. Så är det inte. Tankarna går faktiskt till indiesamarbetet Monsters of Folk, och det beror inte bara på skäggen och de rutiga skjortorna, utan också på hur de kompletterar varandra och höjer nivån på resten av gruppen. Där Andreas Kleerups röst inte håller för de högsta partierna fyller de andra på. Totalt samspelt utan att för den sakens skull låta ansträngt. Det är en sån kväll när det klaffar.

Särskilt tydligt blir det när någon sjunger solo, och svänget avtar direkt. Som tur är händer det inte ofta. Att Kleerup mot slutet sjunger signaturmelodin "With every heartbeat" till akustisk gitarr är förvisso fint, men ingen höjdpunkt. De uppstår i raksträckorna av pampiga, fluffiga poplåtar. Jag menar, det är inte ofta ljudet är så högt att man börjar oroa sig för tinnitus, och följande tanke blir "äh, vafan". 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA